Idag är jag glad

Vi har ju skaffat oss en hund.
Rasen i sej är väldigt tuff.
Denna hunden, asså individen, Troja, är ännu mer krävande än en "vanlig" dogo argentino.
Hon har inte fått den minsta uppfostran, folket har liksom inte brytt sej om henne.
Dessutom har hon blivit slagen, riktigt misshandlad.
Så hon kom till oss med en massa problem, problem som vi på en gång har tagit itu med.
MYCKET jobb med denna hund, både Renne och jag har vissa dagar tvivlat på om det går att "fixa" henne.

Idag har hon varit helt jävla underbar!
vi var hemma hos morsan idag, där gammelhunden, Raija, bor.
Troja blir vääääldigt stissig när hon är hos morsan, hon vill ju fram till Raija.
Raija är alldeles för gammal för att träffa en sån här stissig hund.
Men idag så gick vi en liten promenad, Troja lyssnade bra på vad jag ville och gick lugnt och fint hela promenaden
Sen inne i huset så kunde hon ligga ner och slappna av - vilket hon inte kunnat förut.

på vägen hem träffade vi en massa främmande hundar, ett litet ryck i kopplet och "Nej" fick henne att förstå att hon inte får titta på andra hundar med det där "galna" stissiga uttrycket som hon alltid har.

Väl hemma vid porten så ser vi hennes "rival" komma ut ur porten, Vår blinda grannes ledarhund, en gul labbe.
Vi meddelade att vi var på ingång, han gjorde lite plats och vi gick in.
Troja sa inte ett pip, ett koppelryck och hon sket i hunden

Grannen blev så förvånad, han var helt inställd på att hon skulle gläfsa sådär äckligt som hon brukar gör, men han hörde inte ett pip.
Så han var tvungen att ringa och berätta, eller fråga om vi överhuvudtaget hade haft med oss Troja.
Han hade heller inte märkt på sin egen hund, ingen osäkerhet eller så, hans hund hade betett sej helt normalt.
Och här snackar vi om en kille som haft hundar, både aggressiva, osäkra, nervösa, översociala, stissiga osv... så att höra av honom att vi gjort brutala framsteg känns helt underbart

En kärring som spridit rykte om att våran hund har dödat flera katter (vilket hon inte har såklart) hon blir ju alltid livrädd när vi går förbi med Troja.
Troja har ju gläfst åt hennes hund, en stor urmysig Bouvier.
Men nuförtiden så går Troja bara förbi, hon tittar inte ens
Och kärringen står där snopet, nu har hon inget att kackla om längre - stackarn

Den känns så jävla bra när man ser att man gör rätt.
När man ser att hunden lugnar ner sej.

Har en stor boll i magen som är ren och skär lycka.
Och av lycka får man energi att jobba ännu mer med Troja!