Men ta det lugnt! Det går snart över
Inatt gick jag i sömnen... en sån där konstig sömngång som man minns
Hur funkar det?? vanligtvis brukar man ju inte minnas nånting.
Jo, man vaknar av nåt som man drömmer om och man gör en massa konstiga saker som man inte förstår - inatt letade jag efter en orm i sängen
Samtidigt som man gör såna konstiga saker som att bädda om sängen och leta igenom alla sängkläder, så tänker man
"Men karro!! vad gör du?"
Man kan liksom resonera med sej själv om hur onödigt det är att leta igenom hela sängen efter en orm som inte finns, samtidigt kan man inte sluta upp med det man håller på med, i detta fallet, skaka ur täcket.
Efter ett tag så kommer ens normala sinne tillbaka och saaaaaakta men säkert så börjar kroppen fatta att man sover och då vaknar man och får kontroll över det man håller på med, då har gubben brevid vaknat och han frågar förvånat
"vad gör du karro?"
Och då blir det ju lite "pinsamt" så säger med förställd självsäkerhet i rösten
"Jag bäddar! Vad annars" och sätter armarna i midjan
"Mitt i natten?? och vad är det för orm du pratar om"
Och förvirrad som man är av det som precis hänt så svarar man
"En orm, HELT normalt, men den slingrade iväg nu tror jag"
Hänt några gånger förut...
En gång drömde jag att jag var smutsig, alltså riktigt jävla skitig, typ rullat i en gödselstack. så jag tassade upp mitt i natten och tappade upp ett bad.
Jag var helt med i huvudet, men kroppen gjorde sitt egna.
Det var först när jag satte mej i badkaret (med kläderna på) som jag "vaknade"
Mycket konstig känsla det där... så hade jag ALLDELES för varmt vatten!
Och en annan gång var på färjan på väg hem från Tyskland.
Hade vart där med 3 andra zoopetare. (nu i vintras..)
Ansjo - ni vet, han trevliga, han sov i sängen över min och för att komma dit så fanns det en liten stege för detta ändamål.
Hytten var så OTROLIGT varm så man låg där svettades i skrynkliga sängkläder, rullade runt hit och dit.
Och på nåt vänster lyckades jag trassla in mina ben i den där stegen.
Då flög jag upp, helt jävla rosenrasande på Anders.
"STÄLL TILLBAKA STEGJÄVELEN NÄR DU KLÄTTRAT UPP!!"
Samtidigt tänker man
"Men vafan, det är ju det som är grejen karro! man har stegen för att komma upp, men också för att komma ner sen.
Går man sedan och ställer tillbaka stegen så måste man ju gå ner för att ställa tillbaka den (onödigt), och då kommer man ju inte upp igen"
så tänkte jag... Men det var INTE det jag sa...
Anders satt där yrvaken och såg lagom förvirrad ut
Det är krångligt att förklara.
Man blir så jävla förvånad när det händer...
Tycker faktiskt att det är bekvämare att höra historien från nån annan, än att komma ihåg alla tokerier själv.
Helt jävla onödigt blogginlägg om sömngång - Mors!!
/B