kom på det igår... Jag har det jävligt bra!

Min kropp fingerar hyfsat bra...
Min höft kan göra redigt ont ibland, men jag kan ju fortfarande ta mej fram
Och jag gör det ju mest på cykel vilket INTE tar fram höftens dåliga sida (vilket är tur)
Lite för mkt fläsk hänger här och var... Och emellanåt kan man vara lite nere eller panikslagen, men alla 80-talister har ju det problemet
(speciellt om man frågar bert karlsson)

Jag är inte skadad i huvudet, ingen nervsjukdom, perfekt syn osv osv.

Men så finns det ju folk som fått "nitlotten" däribland våran granne.
Han slog i huvudet när han var 10 och fick således an hjärnskakning, några dagar senare så kräktes han, detta UTAN förvarning... läkaren sa "Det är den mäktiga julmaten":O
Senare visade det sej att en hel massa nerver i hjärnan var skadade
Däribland syn-nerverna och blindheten smög sej på och inte nog med det! han fick epilepsi...

Jag tänker att om den där läkaren hade varit begåvad med IQ så kanske detta inte hade behövt hända...

Grannen kan se lite grann typ 1%-dubbelseende.
Och eftersom han i stort sett aldrig får besök så är hans enda sällskap sin fina labbe och sin tv.
Nu hade dock hans video gått sönder, han hade beställt ny men behövde hjälp med att sätta in den.
En av hans vänner är superallergisk mot hund
Och den andre bor 2 timar härifrån så han kände att kanske fråga grannarna skulle funka.
Han plingade på hos oss Och vi hjälper ju SJÄLVKLART till
Han hade plingat på hos 3 grannar innan, men alla hade sagt nej.
Nej??!! Du ska inte hjälpa en blind, epilepsidrabbad, trevlig farbror med en liiiten liiiten tjänst??
Nänä...schysst grannar (not)

Igår gick vi hem till honom för att koppla in och visa vart knapparna sitter osv
Hans labbe blev helt till sej av besöket, den hårda svansen bankade i väggen och dörren och skåpen så att det lät som om nån stod och hamrade.

Och han berättade med ett otroligt tacksamt uttryck hur hans labbe räddat honom från olika typer av hinder som kommit.
Hur labben lyckats leda hem honom när han var i "epelepsikoma"
Hur labben sprunget efter en påse sämlor som flugit iväg med vinden.

och en hel massa annat han varit med om.
Jag tänkte i mitt stilla sinne "varför har du ingen som hjälper dej?"
Inga hängpolare, fikaboddys, ljugarbänksvänner.

Så tänkte jag att fan vad jag har det bra.
Men inte fan är jag tacksam för det, inte speciellt, jag lever mitt liv utan hinder,
Kan åka vart jag vill, kan ha min hobby, har en gubbe som jag (tror) är kär i Och tur är väl att han är kär i mej...

Och den här grannen är en söt liten farbror och han ska Fan inte vara ensam
Han ska ha samma möjligheter som jag...Det kan man ju fixa!
Om han vill åka till sin superallergiske vän så tar ju vi hand om hunden över en dag
Och den andre vill inte ha hundbesök pga katterna, ja men då tar vi hunden.

Ja har det så bra.... jag har det så bra att jag inte ens bryr mej om hur bra jag har det