Tre dörrar bort mittemot oss, bor en liten jättesöt svart cockertjej vid namn Sukie. En riktig liten fröken ut i svanstippen! Det är och har alltid varit Hobbes tjej - Hobbe är ju en ståtlig cavalier king charles spaniel!
Hursomhelst..de senaste dagarna har vi knappt fått in honom efter kvällskissen på tomten. Han har bara stått och vädrat åt Sukies håll till..och totalt ignorerat oss! Nog för han är stendöv (sant!) - men han är banne mej inte blind! Och man står och stampar (för att fånga hans uppmärksamhet - han känner vibrationerna) som en tok på trätrallen och slår sig lockande på låret ( betyder HIT på tecken -kommando som han lyder.).. Men han bara vänder bort huvudet och sätter nosen åt Sukies tomt till...och vädrar...och sniffar...
Igår när vi var ute och gick kom Sukie och hennes matte efter oss. Hobbe är gammal och lunkar fram sakta men säkert, så de var snart ikapp. Redan tio meter bakom oss började Sukie bjäbba förtvivlat, och när de kom ikapp var det kortkoppel - hon HÖGLÖPER sa matte!
DÅ började Hobbe OCKSÅ grina förtvivlat - han som aldrig ens skäller!!
Man riktigt HÖRDE hur han grinade medans Sukis matte släpade förbi henne (hon spjärnade emot med tassar och klor). De brukar ALLTID få hälsa och tjåla lite med varandra - men INTE idag. Besvikelsen gick nästan att TA på!
Snacka om två molokna kärlekskranka spaniels. Hobbe var tjurig resten av dagen - och fick släpas in under bannor efter kvällspinken på tomten.
Nog för det troligtvis skulle bli VÄLDIGT söta valpar..men näe tack
