Fiskarna gillar nog också mitt försök att efterlikna deras naturliga miljö. Trots att jag bara har haft mina Bujurquina vittata i två veckor så har de redan lyckats få fram en kull med frisimmande yngel. Detta utan att jag har märkt vad som var på gång. Jag har sett att de brukar köra bort borrelisarna när de har kommit för nära deras rot men inget annat. När jag kom hem från jobbet idag sa min fru att hon sett många små yngel som honan tog upp i munnen när hon kom för nära glaset. En snabb koll visade att det stämde. Roten kryllade av yngel som flyttades när även jag kom för nära. Nu blir det till att sitta på lur med kameran.