Nu är det söndag och en vecka sen min faster lades in på lasarettet, hon har inte långt kvar kanske klarar det ett par dagar till sade mamma när hon var här idag och hjälpte mig lite ute.Jag har inte haft så mycket kontakt med min faster eftersom hon bott med sin familj i Skåne tills för 10 år sen då hon flyttade tillbaka hit.Åren innan var det mycket bråk då hennes äktenskap inte var bra och hon drack mycket, tog illa vid mig när det var vi som fick ta skiten för saker hon själv sagt och hon skällde ut oss men vi vet idag att hon hade dåligt samvete att hon inte kunde vara hos farmor och farfar deras sista år.Hon hann få några månader med farfar innan han somnade in 1999.Jag hatar henne inte och har heller aldrig gjort men tankarna har inte alltid varit de bästa men det blir väl så när man ser hur de närmaste mår antar jag.Hon har sin lägenhet knappt 50 meter härifrån men vi ses aldrig eller jag kanske ska säga sågs jag kom mig aldrig för vet inte varför det var likadant med farfar och min relation efter farmors död. Min farbror dog 2005 också han i cancer och jag minns att jag blev arg på min faster när hon sade att hon skulle heller inte bli äldre än 64 år och som sagt där är vi nu.Kanske kände hon det på sig jag vet inte men jag vet att jag sade åt henne att inte säga så för då får hon det som hon vill. Vad jag än tycker om henne så kommer att bli tomt och pappa är såklart ledsen han är snart enda syskonet kvar, för knappt en månad sedan avled farmors syster 98 år gammal och det var den sista av syskonen bå farmors och farfars sida känns att man blivit äldre. Ni vet när man är barn tänker man inte på det där med att bli gammal iallafall inte så ofta och vuxen ville man bli det? nja jag ville nog vara barn länge.
Jag vet idag att vi träffas igen där på andra sidan och jag vet att alla får det bra men det känns ändå svårt, funderar på om jag kommer att få lika dåligt samvete för att jag aldrig hälsade på min faster som jag fick efter farfar gått bort och allt det där man aldrig sade.
Nu brinner ljuset här precis som det gjorde när vi väntade vid min farbrors sida jag var aldrig på sjukhuset och kommer att vara hemma nu med men tankarna finns där.