....det är väl något sånt sen jag skrev något här. Tiden går fort...
Sist handlade det om att jag gått ut 9:an, nu kommer det handla om att jag börjat 1:an


De första veckorna efter jag slutat 9:an kändes ganska tunga och man undrade mycket, "hur ska det nu bli" liksom. Man träffade ju vännerna (som man känt i 10år) och vi pratade om hur vi trodde det skulle bli i gymnasiet, nu var det på allvar liksom. På skolan jag går nu går en kille från min gamla klass också, fast på tekikprogrammet, jag går natur.
När man slutade 9.an tänkte man mycket på "vi har varit vänner i 10år nu, det kommer ingen annan att kunna ersätta". Men faktum är att så är det inte alls!

Vi är 15st i den nya klassen och vi har bara känt varandra i ca en vecka. Första dagen var lite som en intruduktion där man bara träffades och fick en j'''a massa papper. Direkt andra dagen åkte vi på läger med övernattning. Det trodde man skulle bli jättekonstigt men så blev det inte alls. Tack vare lägret lärde vi känna varandra ganska bra direkt
Vi hade olika "övningar" och aktiviteter, sen fritt.

Idag kan jag nog påstå att jag skaffat åtminstone en bra vän (och 2-3 til, strax därunder). Det som är så jäkla märkligt är att först tänkte man som jag skrev innan
"vi andra har farit vänner i 10 år, ingen kan ersätta det", men nu känns det som att på något (visserligen sorgligt) vis lämnat alla dom andra bakom sig och fokuserar helt på dom man precis träffat, att få nya riktigt bra vänner. Och det känns det verkligen som man kommer få! Det är en riktigt bra känsla!

Med tanke på att jag och dom flesta redan kommit nära någon och kommer gå tillsammans i 3år så tror jag det kommer bli riktigt najs


Vissa saker är bra märkliga ........