När andra tar in sina fiskar från dammen sätter jag ut mina - skulle jag kunna påstå men det var kanske inte riktigt hela sanningen. Fisken i dammen har jag inte sett mycket av under sommaren. Så jag lade ner en mjärde med bete för att plocka upp dem. Jag fick upp de två elongatushonorna som verkligen hade växt på sej och var mycket mörka i färgen. Vi talar här om ett slags svartvatten under näckrosbladen i dammen. Men så skulle det ju finnas en mindre elongatus också och om jag smög mej på dammen fanns det definitivt minst en ganska snabb fisk i ytvattnet att döma av svallvågorna. Så mjärden fick ligga kvar och se jag fick en magnifik longipinnishanne som fångst morgonen därpå – jag hade tippat i några longipinnis bland annat som tilltänkt middag för elongatusen tidigare i somras. Men denna hade klarat sej och verkligen växt till sej. Nästa morgon hade jag den tredje elongatusen i mjärden och en longipinnishona samt ett antal mindre nigripinnis som jag själpt i dagen före och det är här jag menar jag var lite motvalls. Jag har nämligen en för stor kull nigripinnis på gång och jag tänkte kolla hur mycket de kunde växa till sej i dammen under september. Jag har dock sparat två lekgrupper samt en mindre reserv inomhus. Så ingen fara på taket - eller skall man kanske kan säga i dammen. Jag matar inte i dammen – det är en konstgjord men ”naturlig damm” kan man kanske uttrycka sej. Och det verkar finnas mycket mat däri.