Nykläckta kullar av mina årstidskillis bör vara av lagom storlek – säg 10-20 yngel - då går det oftast bra till slut. Färre i kullen är lättare att mätta och tillväxten går snabbt. Och med lite tur blir det till snart ett välväxt par men ofta verkar de i det närmaste totalt ointresserade av fortplantning. Hänt mej flera gånger på senare tid. Större kullar behöver givetvis större insatser men det till slut blir det hannar och honor även där. Och sedan väljer man ut de finaste till en lekgrupp och sedan dör de som flugor (som man brukar säga). Likaledes frustrerande - om inte mer än det första scenariot.
Noteras bör att den äldsta triopsen faktiskt blev närmare 2,5 månader. Långlivat för en triops och ”eget” rekord. Att jag har skiljt mina hermafroditer åt eftersom de började bli för mycket skärmytslingar. Visserligen klarar de sej bra ovan vattenytan men att en av dom var uppjagad där närmast hela tiden kan inte gå bra i längden. Två nya sydamerikanska lekgrupper igång som det verkar gå bra för: Longipinnis och Whitei.