Jag skrev att det var tre arter jag ville ha tag på under denna sommar. De andra två går det bättre för än hermafroditen. En liten och en stor. Den stora arten brukar jag beskriva som en monsterkilli – Megalebias (för tillfället kallas den dock Austrolebias) elongatus. En kallvattenskilli från södra Sydamerika. Kläckta för sju veckor sedan är de största drygt 5 cm långa redan och matas med klippt metmask i brist på tillräckligt med levande fisk. Det är nog snart dags att försöka sätta de 5 st jag har till lek. Jag anar iaf utfärgning till hannar på gång. Den andra arten är Austrolebias nigripinnis en trevlig fisk där hannarna blir gnistrande svarta till färgen, även den egentligen en kallvattenart. Jag kläckte dom samtidigt med monstren men dom största nigripinnisarna är bara runt 2,5 cm långa. Intressant är att det fanns några albinos i kläckningen och en har klarat sej så här långt och den ser faktiskt fin ut på sitt sätt. Funderar på att försöka odla vidare på den. Nästa generation blir då normalfärgade men generationen därpå skall ge 25% albinos. Båda arterna har jag fått tag på via Skandinaviska killisällskapet. Jag har även haft dom vid tidigare tillfällen. I övrigt kläcker jag vidare av mina Nothos. De som kläckts efter semestern har varit från ägg mer än ett halvår gamla – i tre fall även årsgamla ägg. Även kläckt whitei som tycks gå bra och longipinnis som dock fortsätter att krångla. De flesta dog i omgångar under den föregående veckan så nu är det bara ett par kvar. Tur att den gamla lekgruppen som kläcktes för 13 månader sedan finns kvar.