Nu var det visst ett tag sedan jag skrev lite i bloggen men det betyder ju inte att akvariestiken vart nedlagd. Det har vart lite omsättning i småburkarna. I våras planerade jag att införskaffa tre bestämda arter och jag har gott hopp om två av dessa medan det är klara bekymmer med den tredje. Vi börjar med den sistnämnda – den hermafroditiska arten Kryptolebias marmoratus.
Den korta historien är att det är någonting som inte stämmer med den arten och vättervattnet. Jag fick mej två fiskar tillsända som efter drygt en vecka slöat till och gjort buken upp. Nytt försök med två nya fiskar och faxekalk i vattnet gick på samma sätt. Kanske behövde den här arten komma upp på land för att inte drunkna. Arten lever i mangrovezonen och brukar vara sambo med landkrabbor som gräver djupa gångar med saltvatten på djupet. Man vet också att den fisk som fångas i fällor under vattnet dör. Arten är också känd för att gömma sej i hål i stockar över vattenytan. Som att det inte räckte med att vara hermafrodit – den måste också vara fisken som kan drunkna. Nåväl mer fisk fick jag inte eftersom de kvarvarande skulle ställas ut i Köge men jag fick tag på ägg från Portugal. De första äggen kläcktes och tynade bort. Men vad i helvetia – den här arten tycks verkligen inte gilla mej - eller om det nu var vättervattnet. Den sista drastiska åtgärden var att stjälpa nykläckta yngel i den burk där de tidigare fiskarna gått i (den med faxekalk som fått stå orörd). När man en gång i forntiden började med killis en gång i tiden var det ju alltid några yngel som klarade att växa upp i sällskapsburkarna. Och se det gick bättre - med lite hjälp av moina. På ett sätt för bra eftersom det var fler yngel i den burken än jag pytsat i. Antingen räknefel eller så hade de tidigare fiskarna lämnat några ägg som kläckts sent. I alla fall så närmar sej ett yngel centimetern och jag håller tummarna för den. Skriver mer om de andra arterna senare.