Jag försöker samla erfarenheter om mina olika ”försök” med levande foder utomhus och dessutom redovisa dessa - men det är inte alltid så enkelt. Ibland kan jag nästan svära på att något funkar som senare visar sej sluta funka när man väl stuckit ut hakan för mycket. För ett par år sedan fick jag utomhusartemian att funka men inte alls så här tidigt i år (jag skall börja seeda igen dock). Verandamoinan i år funkade mycket bra – till en början. Jag satte ut babymoinavatten och fick tillväxt av alger och moina men så plötsligt funkar inte modellen så bra. Har det kanske blivit för varmt på verandan? Just nu har jag ganska mycket moina i den baljan som främst ställdes ut på altanen för att locka till sej mygglarver (vilket den också faktiskt gjort). Och detta funkade ju inte alls ett tidigare år då småskalbaggarna åt upp all moina som jag seedade. Varför då i år? Kanske för att jag startade tidigt så att moinan fick ett försprång – i alla fall min bästa gissning så här långt. Svarta och röda mygglarver blir det i alla fall också. Jag har även sett svarta puppor men idag såg jag även nykläckta svarta mygglarver. Inga röda puppor än men jag skall strax ut och håva igen. Ett råd så här långt blir följande - gör många olika försök så kanske något funkar någon gång. Och fortsätt så. Det finns dock en klar drawback med eget levande foder på gården och den är att man inte ger sej ut i naturen för att samla in det vilda som erbjuds.