Det är nog bäst att inse att bäst-före-datum nog är passerat för de lekgrupper som kläcktes tidigt i höstas. Jag var lite sur över att bara få fem hyggliga äggtorvar från drygt tio lekgrupper i helgen men om man tänker efter har fisken fått ganska optimala förhållanden i sina nanoburkar - så efter ett halvt år har de nog gjort sitt bästa. Idag signalerades detta tydligast av att den kvarvarande äldsta cardinalis-honan gjorde buken upp. Några arter har jag redan kläckt nytt av men nu kommer jag systematiskt kläcka av samtliga arter med en art per vecka så jag kan använda baby-moinan istället för att kläcka artemia. Redan efter 10 dagar måste jag nu gå in med grindalsmask för de nyligen kläckta foerschi-ynglen som supplement till vuxen moina. Ibland går det verkligen optimalt.

Så en liten anekdot – Pytsade i helgen i ett par unga whitei, som var för stora för att orthonotusen skulle äta upp dem, till de överblivna rachovii-hannarna. Sedan överförde jag en mobbad äldre whitei-hanne till de två överblivna guentheri-hannarna. Men vad får jag syn på dagen därpå? Jo, det fanns även whitei hos reserv-longipinnisen. Whitei således som gäster i tre burkar som dessutom var placerade ovanför varandra. Nästan som när jag hade Aplocheilus lineatus. Vart jag än flyttade växter blev det lineatusyngel som resultat