
Vi stoppade ju ner en ganska storvuxen delfinciklid i malawikaret eftersom vi inte riktigt visste vad vi skulle göra med honom (tror det var en hane) och han gillade helt plötsligt att simma omkring och suga på de andra fiskarna ibland. Han åt inte upp dom men sög gärna in dom i munnen och sög på dom ett tag innan han spottade ut dom. dett ledde till att ett antal fiskar fick skavsår på kroppen och detta har nu utvecklats till nån form av svamp eller nåt liknande. Delfincikliden avlivade jag strax efter jul..passade på att göra det när sambon inte såg det eftersom han tycker det är "slöseri" att göra så (men ingen vill ju ha denna ensama fisk).
Nu fick jag nån medicin av zoobutiken som jag har hällt i och som ska vara bra mot nästan allt. Nu håller vi tummarna och hoppas att detta ska hjälpa... Jag hade iof tänkt att avveckla malawikaret så vi ska starta upp vårt saltvattensakvarium. Känner att vi inte riktigt orkar med alla dessa kar vi har..
Våra Blå-Neon yngel växer och frodas i sitt kar och tanken är väl att jag ska behålla dom. Denna art är väldigt vacker att se på och eftersom deras föräldrar dog för några månader sedan så kan det nog vara bra att behålla deras yngel. Lethrinopsynglena växer och frodas de med men dom kommer jag förmodligen att se till att bli av med. Vi ska ju som sagt var avveckla malawikaret och då kan jag inte behålla de små liven. Får se om kanske Kent i Nol vill ta hand om dom. Han kan ju även se på ett ganska tidigt stadie om de är hannar eller honor som simmar omkring.
Idag är det tänkt att jag ska plugga till min tredje tenta i ämnet Cellen och celler i samarbete. Har ju som sagt var misslyckats två gånger tidigare så nu känns det som om jag inte får göra det igen. Ska jag bli naturkunskapslärare så är det väl bra om jag kan lite om celler, eller hur?

Ska ringa till en tjej idag som kanske kan hjälpa oss med att reda ut vår lilla tiks pälstovor. Ida håller på att byta ut sin valppäls mot vuxenpälsen nu och detta leder till att hon får ganska stora tovor som är jättejobbiga att reda ut. Nu känner vi att det är synd om Ida då vi måste kamma, och lugga henne, flera gånger om dan i våra försök med att få ordning på pälsen. Stackars liten!