När jag var barn gillade jag inte katter, tvärtom, jag var nästan lite rädd för dem. Vet inte var den där rädslan kom ifrån men den höll i sig. Har alltid varit djurvän men katter låg långt, långt ner på listan...Sedan kom dagen när mina släktingar sa att de skulle avliva en kattunge de inte blev av med om ingen ville ha den. Så kan man ju inte göra tänkte jag, jag tar henne. Då kom den kolsvarta, gulögda huskatten Frida in i mitt liv och på bara några dagar hade hon lindat mig kring sin söta lilla tass trots att jag var skeptisk till en början, det måste medges. Katt förresten, i hennes egna ögon var hon ett stort lejon, ofta såg man henne springa efter Schäfrar och andra stora hundar som passerade vårt hus när de rastades, hon var kaxig som få trots sin ringa storlek. Vet inte om hon någonsin träffade på ett rådjur under sina äventyr ute på egen hand, vi hade naturen in på knuten, men om hon gjorde det är jag säker på att hon försökte fånga det. Tyvärr var det hennes kaxighet som blev hennes fall; en dag kom Frida inte hem. Jag letade, ropade, grät en skvätt och letade igen, men ingen liten Frida. Jag bara visste att något måste ha hänt, hon var aldrig ute några längre stunder annars och än mindre en hel natt. Dagen efter hör jag plötsligt ett förtvivlat jamande ifrån balkongen, det betydde nog "matte kom och hämta mig för nu orkar jag inte mer". Där var min lilla Frida, ordentligt skadad, ena bakbenet hängde bara kvar på grund av att det satt fast i skinnet och hon hade en massa djupa bitskador på kroppen. I detta skick hade hon lyckats ta sig hem och dessutom klättra upp på vår balkong...Lilla gumman!

Veterinären trodde hon hamnat i slagsmål med en Mård eller liknande efter att ha synat skadorna. Det var osäkert om hon överhuvudtaget skulle kunna bli återställd, i samråd med veterinären togs beslutet att hon skulle få somna in... Lilla Frida hade för alltid satt sitt tassavtryck i mitt hjärta och lämnade ett stort tomrum efter sig trots att hon bara fick leva i 1,5 år. Jag grät mig nästan fördärvad, aldrig mer skulle jag skaffa katt för det är ju så jobbigt den dag de går bort...

...Tre veckor efter hennes död hördes åter trampet av små tassar där hemma. Den kritvita, blåögda och mycket docksöta Felicia gjorde entre. (Tack och lov fick hon leva ett långt och lyckligt kattliv.) Ett hem är inte ett hem utan en katt så är det bara. Både jag och maken är kattallergiker, ironiskt nog, så helt sunt är det inte att dela liv med dessa fyrfota varelser, men vi är ju vuxna och kan göra våra egna val här i livet.

Här kommer några ordspråk om katter som jag tycker är så himla bra, precis på pricken:

Jag hade hört att det skulle vara svårt med katter och dressyr.
Det är det inte alls. Min dresserade mig på två dagar.
(Bill Dana)

En katt låter dig sova i sängen. Ute på kanten.
(Jenny de Vries)


Katter låter oss alltid få precis som de vill.
(Austin Hunter)

Man kan inte dressera katter.
Trots att de har så många talanger, är de alldeles för kloka för att göra konster.
(Sasha Sullivan )

När hundar hoppar upp i din säng är det för att dom älskar att vara nära dig.
När katter gör det, är det för att dom älskar din säng.
(Okänd)

Om du inte vill att din katt ska promenera över hela dig, bör du sova stående.
(G.W. Eskow)

Är katter lata? Det är i så fall en tillgång.
Vem har inte drömt om att göra precis som han vill,
när och hur han vill och så mycket som han vill?
(Fernand Mery)

Det finns ingen snooze-knapp på en katt som vill ha frukost.
(Okänd)

En enda liten katt gör att man inte kommer hem till ett tomt hus - man kommer hem.
(Pam Brown)

En hund gör sig till för dig, men du måste göra dig till för katten.
(George Mikes)

Katten blir din vän om han anser dig vara värdig hans vänskap.
Men han blir aldrig din slav.
(Théophile Gautier)

Katter kan med matematisk exakthet beräkna precis var de ska sitta för att vara mest i vägen.
(Pam Brown)

Kattens hörsel är uppbyggd så att den tillåter den mänskliga rösten att
gå in genom det ena örat och ut genom det andra.
(Stephen Baker)

Katter verkar följa principen att det aldrig kan skada att be om det man vill ha.
(Okänd)

Killarna som äger oss idag, Dexter och Papi Rex, inte docksöta på en endaste fläck, men vansinnigt stiliga och coola ;
Klicka på bilden för större version

Namn: Dex.9498.jpg
Visningar: 1
Storlek: 255,0 KB
ID: 2343830Klicka på bilden för större version

Namn: Paps.9512.jpg
Visningar: 1
Storlek: 141,6 KB
ID: 2343831