Tidigare nu ikväll hörde jag mystiska ljud ifrån vardagsrummet. Var tvungen att kolla så att inte någon av kissarna kommit in med en "present" i form av en näbbmus. Det var det inte, vi hade fått celebert besök i form av "Kotte". (Har skrivit om igelkottar i ett tidigare inlägg.) Han hade precis kommit över tröskeln till vårt vardagsrum under en utav våra pälsklingars nyfikna och vakande öga. Katterna och igelkottarna går bra ihop, de verkar ha någon slags ömsesidig respekt för varandra helt enkelt. När Kotte fick syn på mig satte han det långa benet före och sprang ut på altanen igen. Sedan fick han åka sopskyffel ut till gräsmattan, något han är van vid sedan tidigare somrar. Just den här igelkotten är lite skygg, sur, nästintill snarstucken , ändå envisas han med att komma in till oss. Tror att han ville säga att kattmaten på altanen var slut och att vi skulle fylla på. Klaga på den urusla sevicen helt enkelt! En del utav de andra igelkottarna tar jag faktiskt och lyfter ut för hand, de är nästan "handtama", men visst kan det stickas en del. Det är uppenbarligen hög tid att igelkottsäkra altanen för vi vill gärna ha både den och vårt hus igelkottfritt. (Haha, undrar om det finns andra med samma problem? ) De har inga vidare toalettvanor de små rackarna om man säger så. Kul att de kommer tillbaks år efter år och att man till och med känner igen de olika individerna både till sätt och utseende.

Värmen slog till rejält i slutet av förra veckan och de har blivit ett och annat bad i sjön sedan dess för ungarna. Riktiga små sjöodjur är de trots att vattnet inte hunnit bli så varmt. Brrrr!

Ottosarna mår bara bra. Magarna växer för fullt. Har inte fått tag i någon mer Vittatus och vet fortfarande inte om vi har någon hanne. Efter att ha sett bilder på små ottoyngel är maken ganska övertygad om att det mystiska ynglet vi hade för en tid sedan var ett ottoyngel. Jag är lite tveksam då jag undrar om en ottodam fylld av ägg hade undgått mina skarpa ögon. Den som lever får se hur det går. Dock blev det inköp utav en annan sorts ottosar häromdagen, kunde inte låta bli trots att de såg allt annat än välnärda ut, eller i ärlighetens namn kanske just därför. Tre dagar senare lever de och har hälsan i alla fall så jag hoppas det ska gå bra. Måste försöka snoka reda på vilken sort de är, har inte gjort det än. Han i djuraffären visste inte. Han beställer "Otocinclus" helt enkelt och då är det dessa han får.