Maken veckopendlar, det är lite olika när han åker, men nu körde han i natt i alla fall. Jag kan omöjligt somna innan jag vet att han har kört sina knappa 40 mil och är framme välbehållen. När SMS:et som talade om att han var framme kom vid klockan 02.00 kunde jag äntligen sluta mina gröna och somna.
Klockan 04.00 väcks jag av en glad och pigg 3-åring; -Mamma, jag har världens bästa Pokemon!
-Mmm.
-Mamma, är det morgon?
-Nej, det är natt och man ska sova nu.
-Min Pokemon är bäst!
-Sooooo-oooov! (Märklig mamma som inte vill prata om Pokemon vi den tiden.
)Som genom ett under somnade trollet om efter en stund och jag fick äntligen sluta ögonen igen.
Klockan 04.40 vaknar jag av att en storörad, långnosad varelse sitter på min mage och ylar för full hals. Vår ena högt älskade, men ack så irriterande, vid den tiden på dygnet, Cornish Rex vill ut. Jag tar honom i famnen och tar ett par inte graciösa, men ack så snabba, kliv upp ur sängen för att släppa ut kattskrället innan han väcker båda ungarna. DUNS! Med katten i famnen faller jag som en fura. Jag snubblade på...luften...tror jag...
Hinner precis släppa pälsklingen jag håller i famnen, men inte ta emot mig med armarna, och drattar med hakan och munnen före rätt i golvet.
-Aj! Det blöder ur munnen, men tack och lov verkar tänderna ha klarat sig i alla fall. Öppnar dörren för katten när jag sett över mina blessyrer men inte ska skrället ut! Nej då! Tydligen är han alltför chockad över mattens morgoncirkus så han bestämmer sig för att sova en stund istället. (Kanske blev han lite impad också. Det brukar vara han som står för de mesta galenskaperna i huset annars. Fast det är klart, han var ju faktiskt med på ett hörn även här...) Klockan 06.40 ringer väckarklockan och jag vaknade med världens präktigaste fläskläpp och huvudvärk.
(Har knaprat många Alvedon idag.)Efter en sådan start på dagen är det knappt att man vågar göra någonting sedan; det kan liksom inte bli annat än fel...Men förutom en skvätt handsprit i ögat, ingen höjdare för övrigt, har dagen varit riktigt bra.
Inte så snyggt med fläskläppen kanske 
men hade den bara varit lite jämnare skulle den sett ut som om den var gjord på en riktigt fin klinik. Det är ju tydligen så man ska se ut nu för tiden.Köpte lite fler kompisar till våra ottosar i 75-literskaret igår och de mår bara finfint efter lite drygt ett dygn i sitt nya hem. Tycker jag har läst så mycket om ottosar som dör strax efter inköp i tid och otid att man blir rent orolig och vakar som en hök över de små liven.
[ATTACH]34500[/ATTACH]
!