För er som har lite koll så vet ni att jag inte direkt har så bra kontakt med vissa familjemedlemmar. Och när nu sonen fyller idag så går man på nålar. Vem skall komma? Vem kan inte komma? Vem måste veta vem som kommer just den dag de planerar komma... osv. Skilsmässobarn är jag, det säger väll allt. Dålig kontakt.. eller knappt någon har jag med min bror. Jag har skickat ett varsit gratulations kort till hans 2 små barn. Under 2 års tid har han inte ens hört av sig när mina fyllt. Inte ens mig gratulerade han förra året.
Idag fick man ett sms av honom där han undrar om han kan få komma med sin nya käring inkl. barn och bonusbarn imorgon å gratta vår son. Detta känns som:
1; Jobbigt.
2; Skall jag nu bli tvungen att åka å gratta hans barn med?
3; Hake. Är jag tvungen å gratta hans nya sambos 2 ungar med?
4; Tar jag hem dem sätter jag en stillastående boll i rullning... Detta har inneburit många nackdelar. Hmm...
Hamnat i tråkig situation.
Japp. Jag är en lurendrejare som sålt sjuka fiskar. Det ni! Detta har jag fått erfara på ett annat forum där jag inte är aktiv längre. Är nog nästan 2 månader sedan jag var in där. 3 månader sedan försäljningen av fisk. Så så kan det gå. Vad skall man säga?? Varför slår man inte en signal då om man är "lurad"?? Nä, det är bättre att kasta skit på en i forumet tydligen.
Grattis skruttet!
Idag har man äntligen fått undan jul sakerna. Äntligen!!! Kan ju inte ha jul saker framme när R fyller år!!! Jajamen! Mitt lilla skrutt fyller hela 4år idag!
Och pannkaka har han bestämt till middag och sedan jordgubbs sylt tårta, med rosa grädde och geléhallon på topp. 
Han fick en Spiderman dräkt i present som nog var högpunkten av de paket han fick i morse. Det är bara Spiderman, Rorri och Blixten i huvudet på den grabben. 
Försöker glömma tråkigheterna som hänt och blickar framåt. Idag blir det tårtkalas! Skall ställa mig och baka bullar nu.
Kände att man behövde skriva av sig lite funderingar... Tjolahopp!
Om man hela tiden ska leve efter vad andra, inklusive släkten tycker "att det bara ska man göra" så kommer man inte speciellt långt med sitt egna liv. Bättre att göra det stenklart för samtliga släktingar som är inblandade i det hela att man faktiskt har sitt egna liv att leva, och har de svårt för att fatta det så är det deras problematik, men att man alltid har sitt hjärta öppet för dem om de behöver det, liksom alltid ett öra att lyssna med om de vill prata. Och att ens dörr alltid står öppen för dem. Det har gått på tok för långt om man känner rent obehag för det hela, men jag kan förstå. Vissa saker är så jobbigt psykiskt att ta tag i och reda ut, speciellt då det gäller ens egna syskon.
Saker som dock hänt för många långa år sen är dock passé, och man måste ibland bara den stänga den mentala dörren för de händelser och säga förlåt. Kan den andra personen då inte ta ett förlåt och att man vill gå vidare, tja då finns det inte så mycket mer att göra. Det är deras förlust, familjen är ju bland det viktigaste som vi har. Både ens egna familj och den familj som man växt upp i. Det är ju ens rötter.
Jättegrattis så här i elfte timmen till R, får vi se ett foto kanske, på Spiderman från Kolsva?