
Och dottern ser ut att gå i mammas fotspår. Den där biten med att slå sig fördörvad, men aldrig bryta ett ben (man får bara sprickor/stukningar). Här om dagen stöp hon ur soffan och slog i huvudet i vardagsrums bordet med en hejdundrande tjofläng. Jag förstod inget först eftersom jag stog vid spisen och lagade mat. Hon tjöt som som bara den och inte fick man ur henne vart hon hade ont. Men när hon sedan vänder på sig ser jag en stor blodfläck på ryggen (tröjan). Blir totalt iskall. Undersöker henne och ser att hon slagit ett litet hål i huvudet. Att det lilla kunde ha blödit så mycket!! Tvättade rent och ringde sjukvårdsupplysningen (borde snart få klippkort där) och frågade om vi behövde komma in och ev. sy eller alternativ hjärnskakning. Men allt var lugnt enligt dem. Och det är det fortfarande.
I akvarierna är det lugnt. Skalarerna är fetare än fetast. Maken frågar aldrig om jag har matat dem (villken ingår i min dagliga rutin) och göder dem liiite extra. Inte så lite heller....

Lilla karet tuffar på i god kondition. Galaxyna verkar ha fattat att jag inte är så farlig. Bara den där lilla lintotten som de endast ser håret på är farlig när han vill visa dem det underbara metallflygplanet.


Allt för idag!
Vattkoppor är väl skönt att ha haft sen i alla fall å gött för både er och väninnan att ni har varandra..
Jag tänker på Julie som drattade baklänges från stående på toastolen för att jag inte hade märkt att hon var alldeles skakig av hög feber när jag vände ryggen till...*suck*
Men snart är det dagis igen... Å dagissjukedags.. MEn vi har laddat upp lite över jul, den korta stunden vi har fått vara friska.. Å Julie har lagt på sig liite i vikt så hon tål att bli sjuk igen.. *ta i trä*
Men sen går tiden och nu är det svårt att få dem att röra sig alls.. dataspel!!!
Och alla dagisförkylningar, men det går över, fast det kändes så hopplöst mitt i snorfloden, hav tröst.