Tänkte visa mina små blommor.
Då min altan är på 65 kvadrat och går runt huset så spelar det ingen roll hur mycket blommor jag köper, det ser fjuttigt ut ändå

[ATTACH]1011[/ATTACH]
Men jag är glad bara det är lite blommor, vattnar dock som en dåre nu i värmen (nix jag klagar inte över värmen). Tycker dom stackarna slockar varje dag ändå.
Var på barndop i söndags och med risk för att reta upp några nu så måste jag säga aldrig igen. Jag förstår mig inte på dessa ritualer som skall genomföras i kyrkan när man inte är troende. Hade man varit troende så hade jag fattat men nu så gör man det enbart för att man skall.
Höll på att kräkas när prästen förkunnade att det lilla barnet nu var befriad från mörkets makt och fri från synd. KRääääk !!!!!!!!!
Sorry ifall jag retar någon, men kan man inte ha en borglig namngivnings cermoni istället?
Det kanske finns????
Om någon vet så får ni gärna upplysa mig

Hur som helst barnet blev döpt och var jätte snällt hela tiden, gnällde inte en gång.
Jag slet i två dagar innan med de små hundarna som jag sydde och tro det eller ej men Rolf och Ralf blev klara i tid (sydde det sista tio minuter innan jag åkte).
Blev rätt så söta tycker jag nog.....
[ATTACH]32679[/ATTACH]
Ha det nu underbart i solen och ta vara på dessa dagarna snart kommer regnet igen, säger iallafall pessimisterna.
/B
Ja borgligt låter lite konstigt 8-) Låter inte som att det har något med giftermål att göra iallafall ;-)
Det finns en bok som heter "svenska högtidsboken" där kan man läsa lite mer om hur man kan utforma alternativa cermonier vid tex bröllop o dop men även om humanistisk konfirmation mm.. Många förslag på sånger o dikter för dessa tillfällen så helt klart värd att ha för den sakens skull... eller iaf läsa (bibliotekarien har talat)
ang dop sa en släkting "vi har aldrig haft vrken dop eller namngivningscermoni för ungarna men folk vet vad de heter iaf"
Det är inte så att barnet får sitt namn i det kristna dopet heller, utan dopet innebär att barnet upptas i den kristna församlingen. Det är bara en gammal tradition att barnets namn avslöjas först i samband med dopet. På så sätt kunde inte mörkrets makter heller få någon makt över barnet.
Jojo, det är mycket gammalt hedniskt, och förmodligen uråldrigt inblandat, i det som vi uppfattar som hyfsat moderna riter.
Även om jag är kristen själv har jag lite svårt för arvsynden, men jag gillar tanken att den alldeles nya människan inte behöver göra något för att förtjäna Guds kärlek,det räcker med att finnas till!!
Men jag vet flera föräldrar som istället för ett kristet dop, har haft babyvernissage!!
Kul namn på ett festligt och fint tillfälle för släkt och vänner att samlas för att bli ordentligt presenterade för den nya lilla medmänniskan. Samtidigt har då barnets alla namn blivit högtidligt förkunnade. Ett par hade också "faddrar" till sitt barn, men de hade ett så bra namn som jag glömt, men som i allafall skulle tänkas vara med och stötta både barnet och dess familj.
Schysst tanke att det finns någon som känner en väl och som man kan vända sig till när ens föräldrar blir sådär hopplösa i tonåren.
Dessutom visar man ju då respekt för dem som är sant religiösa och förflackar inte en ceremoni som är viktig för dem. Att gifta sig i kyrkan och döpa sina barn där, utan att tro på det som kyrkan står för, tycker jag är både oförskämt (jo!) och ytterligt meningslöst.