Såg en dokumentär som hette "The Corious tribe"
Handlade om en journalist som besökt en stam i Papau nya Guinea , efter deras
hjärtliga välkomnande så bestämmer han sig för att bjuda in visa av dem till sitt
hem i England. Helt otroligt att se deras reaktioner över allt som vi tar förgivet.
Hövdingen för stammen blev riktigt förnärmad över att Englands Drottning inte hade tid att ta emot dem.
Önskar att man själv blev så förundrad över nya saker.
Idag blir man sällan förvånad, ialla fall blir jag sällan positivt förvånad numera.
Armen och värken har inte blivit bättre, jag sov ju i tio dagar på min medicin.
Vaknade på den elfte dagen och hade lika ont. Gick tillbaka till läkaren som gav mig en remiss för röntgen. Har varit där men inte fått besked än, dom bara tog plåtarna och skickar dom sen till min läkare och jag har inte hört av honom. Har en tid hos sjukgymnasten på onsdag, vi får se vad hon säger.
Fiskarna simmar på, i kökskaret har jag barn igen.
Tyvärr inte frisimmande för då hade jag och min kompakt kamera gett oss in i matchen med fototävlingen "Stim". Tyvärr missade jag chansen denna gång. Planerna för det stora karet går vidare. Har gjort lite nya grottor av hemma plockade stenar.
Dom ser lite mesiga ut nu, men tror att det kommer se bättre ut när pelarstenarna är till hälften nedkörda i sand.
[ATTACH]996[/ATTACH]
[ATTACH]32663[/ATTACH]
På söndag skall jag på barndop, och givetvis kommer jag på den briljanta ideén om att jag skall sy kramdjur och ge bort. Mycket roligare att ge bort något som ingen annan har.
Så nu har jag inte tid med er längre, symaskinen ropar och jag ångrar mig grymt över denna dumma ide. Nästa gång jag kommer på något sånt här 1 1/2 dygn innan dopet får någon gärna stoppa mig.
/B
Bifogade filer
