Lite tidigt att summera året kanske, men eftersom jag inte varit guldis och inte kunnat skriva i akvariedagboken så är det väl lika bra att göra så snart som möjligt.
I slutet av förra året köpte jag ett gäng Zacco med vad som visade sig vara ett gäng Opsariichthys.
Opsariichthys sp. "Bad motherf*cker". Nej, ok, den hette inte det, men borde.
Den första fisken är en aktiv, devario-liknande fisk, den andra en rovfisk som påminner om vår svenska fisk Asp. Jag vet näst intill ingenting om Zacco och trodde faktiskt Opsariichthysarna var Zacco-honor. Nå. Först försvann alla danios. Märkligt. Sen försvann alla munruvarhybriderna (utom två som är bakom BTN-bakgrunden och varken jag eller Opsariichthysarna kommer åt). Sen började alla Zacco försvinna, och först här insåg jag vad som hände. Då var det för sent, jag hade bara en Zacco kvar, och den försvann medan jag försökte få tag i nån som ville ha en aggressiv rov-karp som Opsariichthys. Sen hade de ihjäl varandra. Och den sista Opsariichthysen hade jag ihjäl själv när jag inte hittade någon som ville ha den. Kvar i akvariet var bara två Barbusoch mina Panaque sp. LDA 01. Plus de två munruvarna bakom bakgrunden.
Jomän. Akvarieåret började inte bra.
Mina Corydoras hastatus och Hyphessobrycon elachys gick ute på balkongen över sommaren, i en 60-liters balja. De verkade trivas bra. Fram på höstkanten sjönk förstås temperaturen, men det är tempererade arter som ska tåla lite kyla, och det gjorde de, tio grader var inga problem. Men medan jag satte upp ett nytt kar inne åt dem så kom i oktober den första frostnatten, och temperaturen sjönk till +6 grader i baljan, och det tålde de inte - bara två hastatus hanar överlevde (och lever än).
Så akvarieåret fortsatte inte så bra heller, plus att jag stod med två tomma akvarier.
Det ena tomma akvariet, ett 90-liters beslöt jag att experimentera med. Jag köpte ett RO-filter och inredde karet uteslutande med ett 15 cm tjockt lager ek- och bok-löv och en rot, och fyllde med RO-vatten. Tanken var att odla schackciklider som jag sett fina & billiga på Zookompaniet i Arninge - men när jag kom dit var de sålda. Däremot hade de fått in Sundadanio och smycketetra.
Sundadanio axelrodi, vuxen hane. Cirka 17 mm TL. Mycket svårfotade.
Sundadanio'rna går hos mina pärldanio och de två hastatusarna, medan smycketetrorna blev första fiskarna i experimentkaret.
Men jag ville fortfarande ha ciklid, så jag åkte till Akvarielagret. De hade inga schackciklider inne, men de hade tre Biotoecus som gått länge och som jag kunde få köpa billigt. Sagt och gjort: en fin hane, en möjlig hona (eller subdominant hane), och en väldigt risig och mager hane fick gå in i experimentkaret. So far so good.
Efter nån vecka insåg jag att jag behövde nåt som plockade överblivet foder nere bland löven. En mal. Den fick inte äta yngel förstås. Banjomal, tänkte jag, men upptäckte att det är stört omöjligt att få tag i banjomalar. Däremot hittade jag otroligt nog två Hara jerdoni hos Zookompaniet, så det blev såna istället.
Sen var det förstås 160-liters forsakvariet där nu bara fanns två barber (som kommer fram vid matdags) och ett par Panaque LDA-01 (som aldrig kommer fram). Garra flavatra, tänkte jag - men några såna gick inte få tag i. Istället hade Zookompaniet 8 stycken "gecko fish", Homaloptera.
Homaloptera smithii eller tweediei. Det var totalt tre arter Homaloptera i gruppen!
Otroliga fiskar som lever och rör sig precis som geckoödlor - jag insåg inte hur ödlelika de var förrän jag såg dem springa runt bland stenarna i forsakvariet. Ja, det ser ut som om de springer. De kan knappt simma alls, utan sjunker som gråsten, men kan hoppa för att fånga mat. Svårt att beskriva, man måste nästan se dem röra sig.
Just nu sitter jag och tittar på smycketetrorna som lägger ägg på flytväxternas rötter inne i experimentkaret, medan en av de pyttesmå Hara-malarna letar mat bland löven på botten.
Så slutet på året blev inte alls som jag tänkte, utan det blev bättre. Taiträ.
Kvar Att Göra:
Det som för närvarande inte är så bra är att...
- Pärldaniorna (Danio margaritatus) jagar mina Sundadanio och äter upp sina egna yngel. Ett enda yngel har vuxit upp i karet. Leker Sundadaniorna ryker förstås deras yngel också.
- Jag skulle behöva några fler hastatus. Två ensamma hanar är bara sorgligt.
- Mina två "Barbus pobeguini" är 1) två honor, och 2) olika arter. De ser likadana ut men den ena är dubbelt så stor. Den största är väl sisådär en 12 cm totallängd nu, och bägge äter som guldfiskar, vilket gör det svårt att mata mina Homaloptera. De slåss mycket, vilket jag tidigare tolkade som lekförberedelser, och leka vill de nog, men inte med varandra.
- Om mina Homaloptera skulle leka så kommer de att äta sina yngel - de är mycket rovgiriga. Jag testade att släppa ned några körsbärsräkor för att få se hur stora byten de tar, och bara vuxna körsbärshonor klarade sig. Rätt imponerande med tanke på att Homaloptera är bara drygt dubbelt så stora som en körsbärsräka.
Åtgärder:
- Riva forsakvariet, och ersätta det mesta av sanden med grov sprängsten. I naturen överlever grönlingsyngel genom att gömma sig från sina hungriga föräldrar nere i gruset, om jag ger dem ett sprängstenslager kanske några yngel av Homaloptera och Panaque LDA-01 undgår att bli uppätna.
- Fånga in och avliva mina barber och de två munruvarhybriderna bakom bakgrunden. Jag får aldrig tag i fler Barbus pobeguini, och hybriderna... tja, jag kan inte ge bort dem och har ingen plats åt dem och de kan inte vara kvar där de är. De går inte att fånga nu, men när jag river akvariet kommer jag nog åt dem.
- Flytta Danio margaritatus'arna till forsakvariet. Det är inte en bra lösning, men den bästa jag har. Synd att det inte är nån auktion snart.
Ser fram emot mer läsande framöver