Har inte hänt ett jota i akvarierna, så jag svamlar om stugan istället.
Mitt projekt att restaurera ängen är klart för i år. Jag slog ängen i mitten av september, och blev till slut så irriterad på älggräs-djungeln att jag spadade upp hela partiet, rev bort allt älggräs, och sådde åkerfrö från Pratensis + egeninsamlat frö. Gjorde också ett par 1x1 meter fyrkanter där jag sådde egeninsamlat frö.
"Majbrasan" (förra ägarens cirka 5x7x3 meter stora rishög blandad med sopor som legat i en 10 år) är äntligen uppeldad/bortburen. Det var ett jätteprojekt, tog tre dagar bara att släpa bort och bränna.
Kvar är nu ett 20 cm tjockt lager av svart, murket, trä-bös. Trä-rester för smått och murket för att bäras bort. Hade först tänkt fräsa ned det, men eventuellt kommer jag bara att kratta till och så egeninsamlat frö direkt på. Det är ju rena kompostjorden egentligen. Kalkade ovanpå för att snabba på nedbrytningen ännu mer.
Jättegranen står kvar. Jag törs inte fälla, grannen verkar inte så pigg på att försöka heller, och ett proffs jag pratat med ville ha 3800:- för att fälla och släpa bort den. Och det var innan jag berättat att större maskiner inte kommer fram dit, och att granen i brösthöjd har en diameter på cirka 70 cm. Det är ett monster.
Huset har krypgrund, och självklart är det mögelproblem i den. Har köpt plast som skall bredas ut i grunden för att stoppa fukten, och kröp ner i grunden, men det var så jäkla obehagligt, trots damm-mask, att jag skjuter upp det tills det frysit på.
Har fått "go ahead" från grannen om att fälla några tallar som skuggar tomten, och att det var OK för oss att bygga ut huset.
Kul är det inte att åla omkring under gamla byggnader och försöka jobba. Minns när jag fixade under en stuga där allt virke murknat och vart man än tog så vällde det fram spindlar öven en som tydligen trivdes utmärkt i det murkna träet...brrr....
Spindlarna var inte största problemet i grunden, utan dels var det trångt, dels var det mögeldamm överallt. Träet i trossbotten såg hyfsat ut, bara lite vitt mögeldamm, men på marken, som visade sig vara fuktig lera, var det bitvis en vit päls av mögel, som på mögligt bröd. Lukten var ganska brutal också, inte minst pga en död mus som möglet höll på att äta upp.
Jag rensade ut så mycket jag kunde av det organiska material möglet livnärde sig på, men sen tyckte jag det räckte. När frosten kommer fryser leran och möglet går i vila, så då borde det vara lite mindre geggigt och hälsovådligt att jobba där nere.