Borelli-hanen har lyckats tuffa till sig lite, och spänner upp sig när honorna kommer sättande, så nu får han mestadels vara ifred för dem.
De fyra Poecilia caucana har också gjort att det blir lite mer rörelse, och honorna lägger ner en del energi på att jaga dem. Med lite tur kanske cauca-mollysarna tillochmed lyckas fortplanta sig.
Den dominanta borelli-honan är f.ö. jättesnygg, citrongul med svarta fenstrålar, måste se om jag kan få ett foto på henne.
Hanen är såååå mager, fenorna är trasiga, och man kan bara ana sig till ett blått skimmer på kroppen. Definitivt ingen prakthane - men förhoppningsvis blir han bättre med tiden.
Letade med ficklampa efter hane #2, men hittade ingenting. Kanske eländet råkade hänga med när jag kastade kilovis med växter, eller kanske han blev klämd under nåt när jag möblerade om - jag har svårt att tänka mig att han är vid liv i alla fall.
EDIT: Haha, nej, det är ingen alfa-hanne det här. Jag tänkte tuffa upp honom lite med spegel, men han reagerade mot spegelbilden genom att visa underkastelse: sänkta fenor, la sig på sidan. Jaja, självförtroendet kommer kanske när han fått vara ensam hane ett tag.
