Jag har alltså 1) släppt ned 10 räkyngel i sötvatten (90-liters, hos
Crenuchusarna) 2) ett 50-tal i bräckvatten (30 liter, 17promille, hos
Oryzias-äggen). Ynglen i sötvatten gick bara upp i rök. De kan mycket väl vara
vid liv, i det akvariet ser jag dem inte om de inte sitter på frontrutan. Tål de
bara sötvattnet har de rätt bra odds, trots att crenuchusarna säkert äter upp
dem om de ser dem. Vad är konstigare är att ynglen i bräckvattnet också gick upp
i rök. Nästan. Två eftersläntrande icke-metamorfoserade yngel svävar mitt i
akvariet, så de lever, och om de lever borde väl de metamorfoserade göra det
också. Dessutom kan jag nån gång om sen se ett räkyngel som gör en tokrush genom
akvariet, och försvinner. Jag satt alltså en lång stund med ficklampa, och såg
inte ett enda. Sen såg jag ett bränna igenom akvariet som om elden var lös, och
bara försvinna. 50 yngel. I ett 30-liters. Med lite sand och en javaormbunke som
enda inredning. Vuxna amano är bra på att göra sig osynliga, men de här
grabbarna är konstnärer! Jag hoppas bara de lever, så det inte bara är ett kvar.
Jag vore lugnare om de gick att räkna. Och, öh, jag schabblade med de nykläckta
räklarverna. Jag tänkte testa nåt nytt, så jag hällde av vattnet i burken där de
var genom en artemiasil. Det var tydligen lite för hårdhänt behandling - varenda
en dog. Nå, av skadan blir man vis, men inte rik, som nån sa. Har redan en ny
hona i burken, och väntar nya larver snart. Övrigt: mörtarna tillbringar sin
första natt på vår balkong, som håller minst +3. Vi får väl se hur det går. Har
satt en syresten i Oryzias akvariet, och ersatt skumgummipatronen på filtret i
Crenuchus-akvariet med blå filtermatta. Blev _mycket_ blåsigare där inne!