Lånade hem Nikon D100n igen, för att fota Microrasbororna och
Crenuchusarna. Jag har nu fina foton på crenuchus-honan, men alla bilder på
hanen blev mörka och gultonade - D100ns tendens att alltid underexponera och
försöka få allt att se ut som en middag med levande ljus är väldigt
irriterande. Microrasbororna fick jag däremot inga bra bilder på, bl.a. för att
zebrafiskar och blå tetror inte låter dem komma nära frontrutan när de tror det
är matdags. Nå, zebrorna och de blå skall säljas på söndag, så det löser sig.
Skall bli så skönt att bli av med dem. Funderar på att sälja risfiskarna också,
mest för att jag inte verkar ha nån enda hane. Gjorde en insats att identifiera
dem igår, och de tillhör Oryzias carnaticus-gruppen. Möjligen _är_ de Oryzias
carnaticus, men carnaticusarna i riksmuseets samling hade mer pigment (de var
nästan svarta på huvudet) än mina. De som mest liknar mina, och som jag tror
mina faktiskt är, är en obeskriven art från Myanmar, Oryzias sp. Kandawgyi.
Jäkla dret att alla fem var honor. Oddsen att få tag i en hane av rätt art är
väl cirka noll också. Det var annars rätt intressant att kolla samlingarna,
uppenbart är Oryzias tuffheten själv: fångstplatserna var t.ex. avloppsdike
bakom hotell och damm med hett vatten vid saltfabrik. Ingen har hört av sig
för att få mörtarna. Lite märkligt, de är mycket finare än t.ex. guldfiskar.
Tycker jag. Det är klart, de knaprar växter nåt hemskt, det gör de. Men de
knaprar massor av alger också, vilket kompenserar lite. Nåväl, får väl försöka
anpassa dem till utekylan, och släppa dem. Crenuchus #3 dök upp igen vid
matningen igår. Gud vet var hon gömt sig. Hon, ja - jag kunde svurit på att det
var två hanar och en hona jag köpte, men det är alltså tvärtom, två honor och en
hane. Jag skall flytta över henne till 90-liters senare idag, det blir nog
livat... Fotade också räkynglen och artemiorna i 15-liters. Med tanke på hur
optiskt usel akrylen i akvariet är blev resultatet förvånansvärt bra.