Man brukarskilja mellan grodor och paddor. Det som främst skiljer dem är livsmiljön ochhudens struktur. Oftast lever grodor i vatten och har slät hud, medan paddor oftastlever på land och har grov hud. Paddorna lägger oftast sina ägg i långa”snören”, medan grodorna lägger dem i ”klumpar” (en del grodarter kan docklägga upp äggen i snören som hänger på benen). En annan skillnad är att paddorinte hoppar (eller bara hoppar i liten utsträckning) vilket däremot grodornagör. En annan är att paddor har vårtigare hud (som håller vattnet bättre) medangrodor har slemhud.
Paddor ärinte vanliga inom hobbyn även om vissa arter då och då förekommer. En del arterblir väldigt stora som t.ex. agapaddan som kan bli uppåt 1 kg. Man bör varaförsiktig när man handskas med paddor eftersom de har giftkörtlar (en bakomvarje öga). Detta gift pressas ut när den känner sig hotad och även så passstora djur som hundar kan dö av giftet. Dock knappast människor, men vidhantering bör man skydda ögonen (t.ex. med skyddsglasögon). På en del ställen(t.ex. i Australien) har de planterats ut och blivit invasiva och därmed ställttill med stora problem i naturen.
Grodor ärbetydligt vanligare inom hobbyn än paddorna. Det finns grodor som ärhelakvatiska (t.ex. de s.k. klogrodorna) och som därför inte behöver någonlanddel, men de flesta grodarter behöver både en vatten och en landdel(akvaterrarium). En del grodarter är giftiga som Dendrobates-arterna men de fårsitt gift från myror de äter i naturen och därför är inte de odlade som säljs ihandeln speciellt giftiga.
Akvariet
Ett lämpligtgrodakvarium skall vara så stort att det finns gott om rörelseutrymme förgrodan/grodorna samtidigt som det skall innehålla många gömställen. Gömställenkan skapas med hjälp av rötter, stenar och växter (t.ex. javamossa).Bottenmaterialet kan med fördel vara sand. Även de helakvatiska arterna (somklogrodorna) trivs om det finns en del av akvariet där vattennivån är rejältlåg och/eller att man har en bit korkbark som flyter runt i akvariet. Vattnetbör hålla samma kvalité som för fiskarna – dvs man bör ha ett bra filter, samtsköta vattenbytena. Däremot är det inte så viktigt med t.ex. pH-värdet som förfiskarna (även om inte vattnet skall vara surt). Vattnet skall inte heller varaför turbulent. De helakvatiska arterna behöver ett vattendjup på minst 15-20 cm(det kan som sagt vara olika i olika delar av akvariet) medan de som ärvatten/land-levande oftast inte behöver mer än 5-15 cm (gärna ett sluttandedjup). Bottenmaterialet i vare sig land- eller vattendelen skall bestå avsmåsten eftersom sådana kan fastna i grodornas munnar.
Landdel
De flestagrodarter behöver en landdel och för de halvakvatiska arterna skall landdelenvara större än vattendelen. Större delen av denna kan med fördel ofta varainredd med mossor av olika slag som man bör hålla fuktig. Spraya denna dagligenså luftfuktigheten hålls hög. Tänk också på att se till att luftcirkulationenär bra i landdelen eftersom annars risken är stor att det börjar växa mögel.Grodor är också bra på att hoppa och att klättra så se till att akvaterrarietär rymningssäkert. Man bör också tänka på att placera värmekällor som belysningutanför akvaterrariet så att djuren inte kan klättra upp och bränna sig.
Det finnsfärdiga akvaterrarier att köpa, men man kan även bygga om ett vanligt akvariegenom att skapa en landdel med hjälp att tillskuret glas som limmas medsilikon. Sluttningen i vattendelen kan skapas med hjälp av sand och stenar.
Fisksällskap
Det kan oftavara svårt att blanda grodor med fiskar eftersom grodorna kan äta små fiskaroch stora fiskar kan äter grodorna. Dessutom är grodorna lite slöa när detgäller att få tag i maten och risken är stor att fiskarna äter det mesta avmaten om de matas i vattnet.
Hantering
Paddor ochmånga grodor är mer eller mindre giftiga Vid hantering av dessa bör man därförha plasthandskar (för de giftigaste) eller åtminstone se till att tvättahänderna efter att man har handskats med djuren.
Man skallaldrig plocka upp dem med torra händer eftersom deras hud då riskerar atttorkas ut.
Föda och skötsel
Grodornaär carnivora och äter många olika sorter av foder som olika insekter (ej sådanamed hårt skal), daggmaskar, småfisk, gräshoppor, fiskrom, mygglarver, pinkies(bara för stora grodor/paddor). Födan tuggas inte utan sväljs hel så därför ärdet viktigt att det inte är för stora bitar.
Enhel del grodarter tar inte foder som inte rör sig. Man kan då försöka att hållafodret i en pincett och vifta med maten framför dem. För de vatten och land-levandearterna är det bästa att mata dem i en matskål. En del grodarter som t.ex. de stora horngrodornaligger still ”jämnt” och måste därför matas på plats och man måste dessutom dåoch då flytta på dem för att rengöra gropen.
Man börförsöka ge djuren en så varierad kost som möjligt och s.k. reptilkalk skallströs över kosten innan matning. De bör dessutom ges vitaminer.
Larver avstjärtlösa groddjur livnär sig dock oftast av vegetabilsk föda som detritus (ihuvudsak ruttnande växtdelar), men det finns även en del arter vars larver är mercarnivora.
Fortplantning
De flestagroddjur lägger sina ägg i vattnet (undantag finns dock). Det är svårt att sekönsskillnad när de är små men honorna blir oftast större än hanarna.
Vidbefruktningen brukar hanen klättra upp på honan och sedan medan honan läggeräggen så sprutar hanen ut en mjölkaktig vätska som innehåller spermier sombefruktar äggen. Detta är en s.k. yttre befruktning men det finns ävengrodarter som praktiserar inre befruktning där honan plockar upp ett”spermiepaket” som hanen placerat på en pinne eller liknande.
Djurskyddsregler
Jordbruksverkethar utfärdat föreskrifter för hur skall hållas i L80. L80 kan i sin helhetläsas på denna sida.
Förstorleken på akvarierna/akvaterrarierna gäller nedanstående min. mått(självklart kan djuren med fördel även hållas i större enheter.
För stjärtlösagroddjur av halvakvatiska arter gäller dessa mått.
Upp till 5cm långa: Minsta yta – 0,15 m2; minsta yta per djur vidgrupphållning – 0,02 m2; höjd i landdelen – minst 0,2 m; minstavattendjup – 0,1 m.
5,5 – 7,5 cmlånga: Minsta yta – 0,35 m2; minsta yta per djur vid grupphållning –0,05 m2; höjd i landdelen – minst 0,3 m; minsta vattendjup – 0,1 m.
Mer än 7,5cm långa: Minsta yta – 0,4 m2; minsta yta per djur vid grupphållning– 0,07 m2; höjd i landdelen – minst 0,3 m; minsta vattendjup – 0,15m.
Allmänt:
Längden mätsfrån nosspetsen till ryggslutet.
Av denminsta tillåtna ytan skall 1/3 vara land och 2/3 vara vatten.
Förstjärtlösa groddjur av helakvatiska arter gäller dessa mått.
Upp till 5cm långa: Minsta yta – 0,09 m2; minsta yta per djur vidgrupphållning – 0,015 m2; minsta vattendjup – 0,15 m.
5,5 7,5 cmlånga: Minsta yta – 0,15 m2; minsta yta per djur vid grupphållning –0,025 m2; minsta vattendjup – 0,15 m.
8 - 10 cmlånga: Minsta yta – 0,25 m2; minsta yta per djur vid grupphållning –0,04 m2; minsta vattendjup – 0,2 m.
10,5 - 20 cmlånga: Minsta yta – 0,5 m2; minsta yta per djur vid grupphållning –0,085 m2; minsta vattendjup – 0,2 m.
20,5 - 30 cmlånga: Minsta yta – 1,0 m2; minsta yta per djur vid grupphållning –0,17 m2; minsta vattendjup – 0,3 m.
Mer än 30 cmlånga: Minsta yta – 1,5 m2; minsta yta per djur vid grupphållning –0,5 m2; minsta vattendjup – 0,5 m.
Allmänt:
Längden mätsfrån nosspetsen till ryggslutet.
Detfinns ytterligare en del regler om groddjur i L80 och de kan läsas på denna sida (sid 28-29, 44-45samt 69-76.
Paddor ärinte vanliga inom hobbyn även om vissa arter då och då förekommer. En del arterblir väldigt stora som t.ex. agapaddan som kan bli uppåt 1 kg. Man bör varaförsiktig när man handskas med paddor eftersom de har giftkörtlar (en bakomvarje öga). Detta gift pressas ut när den känner sig hotad och även så passstora djur som hundar kan dö av giftet. Dock knappast människor, men vidhantering bör man skydda ögonen (t.ex. med skyddsglasögon). På en del ställen(t.ex. i Australien) har de planterats ut och blivit invasiva och därmed ställttill med stora problem i naturen.
Grodor ärbetydligt vanligare inom hobbyn än paddorna. Det finns grodor som ärhelakvatiska (t.ex. de s.k. klogrodorna) och som därför inte behöver någonlanddel, men de flesta grodarter behöver både en vatten och en landdel(akvaterrarium). En del grodarter är giftiga som Dendrobates-arterna men de fårsitt gift från myror de äter i naturen och därför är inte de odlade som säljs ihandeln speciellt giftiga.
Akvariet
Ett lämpligtgrodakvarium skall vara så stort att det finns gott om rörelseutrymme förgrodan/grodorna samtidigt som det skall innehålla många gömställen. Gömställenkan skapas med hjälp av rötter, stenar och växter (t.ex. javamossa).Bottenmaterialet kan med fördel vara sand. Även de helakvatiska arterna (somklogrodorna) trivs om det finns en del av akvariet där vattennivån är rejältlåg och/eller att man har en bit korkbark som flyter runt i akvariet. Vattnetbör hålla samma kvalité som för fiskarna – dvs man bör ha ett bra filter, samtsköta vattenbytena. Däremot är det inte så viktigt med t.ex. pH-värdet som förfiskarna (även om inte vattnet skall vara surt). Vattnet skall inte heller varaför turbulent. De helakvatiska arterna behöver ett vattendjup på minst 15-20 cm(det kan som sagt vara olika i olika delar av akvariet) medan de som ärvatten/land-levande oftast inte behöver mer än 5-15 cm (gärna ett sluttandedjup). Bottenmaterialet i vare sig land- eller vattendelen skall bestå avsmåsten eftersom sådana kan fastna i grodornas munnar.
Landdel
De flestagrodarter behöver en landdel och för de halvakvatiska arterna skall landdelenvara större än vattendelen. Större delen av denna kan med fördel ofta varainredd med mossor av olika slag som man bör hålla fuktig. Spraya denna dagligenså luftfuktigheten hålls hög. Tänk också på att se till att luftcirkulationenär bra i landdelen eftersom annars risken är stor att det börjar växa mögel.Grodor är också bra på att hoppa och att klättra så se till att akvaterrarietär rymningssäkert. Man bör också tänka på att placera värmekällor som belysningutanför akvaterrariet så att djuren inte kan klättra upp och bränna sig.
Det finnsfärdiga akvaterrarier att köpa, men man kan även bygga om ett vanligt akvariegenom att skapa en landdel med hjälp att tillskuret glas som limmas medsilikon. Sluttningen i vattendelen kan skapas med hjälp av sand och stenar.
Fisksällskap
Det kan oftavara svårt att blanda grodor med fiskar eftersom grodorna kan äta små fiskaroch stora fiskar kan äter grodorna. Dessutom är grodorna lite slöa när detgäller att få tag i maten och risken är stor att fiskarna äter det mesta avmaten om de matas i vattnet.
Hantering
Paddor ochmånga grodor är mer eller mindre giftiga Vid hantering av dessa bör man därförha plasthandskar (för de giftigaste) eller åtminstone se till att tvättahänderna efter att man har handskats med djuren.
Man skallaldrig plocka upp dem med torra händer eftersom deras hud då riskerar atttorkas ut.
Föda och skötsel
Grodornaär carnivora och äter många olika sorter av foder som olika insekter (ej sådanamed hårt skal), daggmaskar, småfisk, gräshoppor, fiskrom, mygglarver, pinkies(bara för stora grodor/paddor). Födan tuggas inte utan sväljs hel så därför ärdet viktigt att det inte är för stora bitar.
Enhel del grodarter tar inte foder som inte rör sig. Man kan då försöka att hållafodret i en pincett och vifta med maten framför dem. För de vatten och land-levandearterna är det bästa att mata dem i en matskål. En del grodarter som t.ex. de stora horngrodornaligger still ”jämnt” och måste därför matas på plats och man måste dessutom dåoch då flytta på dem för att rengöra gropen.
Man börförsöka ge djuren en så varierad kost som möjligt och s.k. reptilkalk skallströs över kosten innan matning. De bör dessutom ges vitaminer.
Larver avstjärtlösa groddjur livnär sig dock oftast av vegetabilsk föda som detritus (ihuvudsak ruttnande växtdelar), men det finns även en del arter vars larver är mercarnivora.
Fortplantning
De flestagroddjur lägger sina ägg i vattnet (undantag finns dock). Det är svårt att sekönsskillnad när de är små men honorna blir oftast större än hanarna.
Vidbefruktningen brukar hanen klättra upp på honan och sedan medan honan läggeräggen så sprutar hanen ut en mjölkaktig vätska som innehåller spermier sombefruktar äggen. Detta är en s.k. yttre befruktning men det finns ävengrodarter som praktiserar inre befruktning där honan plockar upp ett”spermiepaket” som hanen placerat på en pinne eller liknande.
Djurskyddsregler
Jordbruksverkethar utfärdat föreskrifter för hur skall hållas i L80. L80 kan i sin helhetläsas på denna sida.
Förstorleken på akvarierna/akvaterrarierna gäller nedanstående min. mått(självklart kan djuren med fördel även hållas i större enheter.
För stjärtlösagroddjur av halvakvatiska arter gäller dessa mått.
Upp till 5cm långa: Minsta yta – 0,15 m2; minsta yta per djur vidgrupphållning – 0,02 m2; höjd i landdelen – minst 0,2 m; minstavattendjup – 0,1 m.
5,5 – 7,5 cmlånga: Minsta yta – 0,35 m2; minsta yta per djur vid grupphållning –0,05 m2; höjd i landdelen – minst 0,3 m; minsta vattendjup – 0,1 m.
Mer än 7,5cm långa: Minsta yta – 0,4 m2; minsta yta per djur vid grupphållning– 0,07 m2; höjd i landdelen – minst 0,3 m; minsta vattendjup – 0,15m.
Allmänt:
Längden mätsfrån nosspetsen till ryggslutet.
Av denminsta tillåtna ytan skall 1/3 vara land och 2/3 vara vatten.
Förstjärtlösa groddjur av helakvatiska arter gäller dessa mått.
Upp till 5cm långa: Minsta yta – 0,09 m2; minsta yta per djur vidgrupphållning – 0,015 m2; minsta vattendjup – 0,15 m.
5,5 7,5 cmlånga: Minsta yta – 0,15 m2; minsta yta per djur vid grupphållning –0,025 m2; minsta vattendjup – 0,15 m.
8 - 10 cmlånga: Minsta yta – 0,25 m2; minsta yta per djur vid grupphållning –0,04 m2; minsta vattendjup – 0,2 m.
10,5 - 20 cmlånga: Minsta yta – 0,5 m2; minsta yta per djur vid grupphållning –0,085 m2; minsta vattendjup – 0,2 m.
20,5 - 30 cmlånga: Minsta yta – 1,0 m2; minsta yta per djur vid grupphållning –0,17 m2; minsta vattendjup – 0,3 m.
Mer än 30 cmlånga: Minsta yta – 1,5 m2; minsta yta per djur vid grupphållning –0,5 m2; minsta vattendjup – 0,5 m.
Allmänt:
Längden mätsfrån nosspetsen till ryggslutet.
Detfinns ytterligare en del regler om groddjur i L80 och de kan läsas på denna sida (sid 28-29, 44-45samt 69-76.
Kommentar