Hejsan!
Jag tänkte svara med att berätta om de fåglar jag har erfarenhet av. För tillfället har jag väldigt många arter, bland annat finkar, men tänkte mest berätta om papegojfåglar.
Min nyupptäckta kärlek är katarinaparakiten. Det är en mysig, lugn fågel som inte låter så mycket. Den kuttrar mest men kan skrika till. Dock inte så att det stör. De kan hållas tillsammans med andra små parakiter, t ex gräsparakiter och även finkar. Oerhört snälla, blir tama och kan även lära sig prata. Här är min nyaste hona med sin pappa i bakgrunden.

Jag har även ett par arter av gräsparakiter: blåvingeparakit och splendidparakit. Dessa är väldigt trevliga och förnöjsamma fåglar som också går att få tama. De har också en angenäm ljudnivå. Älskar att flyga gör de och de är oerhört snälla. Kan precis som katarinan hållas med olika finkarter. Här är mitt splendidpar. De är ungfåglar och hanen blir alldeles röd på bröstet när han färgar ut.

Undulater är intensiva fåglar som på grund av hård avel tyvärr tappat i livslängd och blivit mer utsatta för olika sjukdomar, tumörer mm. Däremot är de fortfarande oerhört trevliga fåglar men många tycker att deras ständiga babbel kan bli störande. Jag har tio stycken tillsammans med mina nymfar. Undulater kan inte hållas med särskilt många olika arter då de antingen bråkar med dom eller blir skadade själva. Vill man ha en riktig såpopera hemma rekommenderar jag definitivt en flock undulater. Här är det frågan om otrohet, slagsmål, äktenskapsgräl och hångel på hög nivå. Albin och Disa hånglar järnet

Nymfkakaduor är lite mer eftertänksamma än undulater. De låter mindre också men en missnöjd nymf kan bli en pest. Jag har haft två killar som inte trivdes med varandra och det var inte särskilt skoj. De har lite mer komplicerade personligheter än många andra mindre fåglar och är lite petigare med tillvaron. Inte så att de är svårskötta, de är härliga fåglar, men de börjar lättare plocka sig och kan mitt i allt bli supergriniga av förändringar och börja leva om. Tillfredsställer man bara deras behov funkar det oftast bra. Här är en bild på mina nymfar Kokos och Flinga. Kokos är en vithuvad lutino och Flinga är en vithuvad pärl.

Dvärgpapegojor är underbara små liv. Jag hade ett par svarthuvade förut men kunde inte ha kvar dem när jag flyttade till lägenhet på grund av ljudnivån. Den som lessnar på undulattjatter ska definitivt inte ha dvärgpapegoja. Deras metalliska läte skär i öronen och de låter mest hela tiden. Annars är de mycket goja i liten förpackning och oerhört underbara att se på. De ska aldrig hållas med andra arter. Det kan gå bra ett tag men slutar ofta med att dvärgarna gör illa övriga fåglar. Parvis är bäst.
Rosellor är något som ligger mig varmt om hjärtat. De är lagom stora, supervackra och snälla fåglar så länge de inte häckar. Däremot är det svårt att få rosellor tama och vill man det ska man helst ha en, vilket jag definitivt inte rekommenderar. Jag hade praktrosellor förut och väntar på att få hämta hem ett par när jag åker ner till Jan Högberg, som jag köpt fåglar av tidigare.
Sparvpapegojor har jag inte haft men liksom dvärgpapegojorna är de små, livliga och nyfikna fåglar som är lekfulla och har massor av energi. Dessutom har de ett behagligare ljud och kan inte skrika. De kan pipa ganska högt men gör det sällan. De hålls också bäst parvis då de kan vara väldigt aggressiva mot andra par och mot närbesläktade arter.
Jag tänkte svara med att berätta om de fåglar jag har erfarenhet av. För tillfället har jag väldigt många arter, bland annat finkar, men tänkte mest berätta om papegojfåglar.
Min nyupptäckta kärlek är katarinaparakiten. Det är en mysig, lugn fågel som inte låter så mycket. Den kuttrar mest men kan skrika till. Dock inte så att det stör. De kan hållas tillsammans med andra små parakiter, t ex gräsparakiter och även finkar. Oerhört snälla, blir tama och kan även lära sig prata. Här är min nyaste hona med sin pappa i bakgrunden.

Jag har även ett par arter av gräsparakiter: blåvingeparakit och splendidparakit. Dessa är väldigt trevliga och förnöjsamma fåglar som också går att få tama. De har också en angenäm ljudnivå. Älskar att flyga gör de och de är oerhört snälla. Kan precis som katarinan hållas med olika finkarter. Här är mitt splendidpar. De är ungfåglar och hanen blir alldeles röd på bröstet när han färgar ut.

Undulater är intensiva fåglar som på grund av hård avel tyvärr tappat i livslängd och blivit mer utsatta för olika sjukdomar, tumörer mm. Däremot är de fortfarande oerhört trevliga fåglar men många tycker att deras ständiga babbel kan bli störande. Jag har tio stycken tillsammans med mina nymfar. Undulater kan inte hållas med särskilt många olika arter då de antingen bråkar med dom eller blir skadade själva. Vill man ha en riktig såpopera hemma rekommenderar jag definitivt en flock undulater. Här är det frågan om otrohet, slagsmål, äktenskapsgräl och hångel på hög nivå. Albin och Disa hånglar järnet

Nymfkakaduor är lite mer eftertänksamma än undulater. De låter mindre också men en missnöjd nymf kan bli en pest. Jag har haft två killar som inte trivdes med varandra och det var inte särskilt skoj. De har lite mer komplicerade personligheter än många andra mindre fåglar och är lite petigare med tillvaron. Inte så att de är svårskötta, de är härliga fåglar, men de börjar lättare plocka sig och kan mitt i allt bli supergriniga av förändringar och börja leva om. Tillfredsställer man bara deras behov funkar det oftast bra. Här är en bild på mina nymfar Kokos och Flinga. Kokos är en vithuvad lutino och Flinga är en vithuvad pärl.

Dvärgpapegojor är underbara små liv. Jag hade ett par svarthuvade förut men kunde inte ha kvar dem när jag flyttade till lägenhet på grund av ljudnivån. Den som lessnar på undulattjatter ska definitivt inte ha dvärgpapegoja. Deras metalliska läte skär i öronen och de låter mest hela tiden. Annars är de mycket goja i liten förpackning och oerhört underbara att se på. De ska aldrig hållas med andra arter. Det kan gå bra ett tag men slutar ofta med att dvärgarna gör illa övriga fåglar. Parvis är bäst.
Rosellor är något som ligger mig varmt om hjärtat. De är lagom stora, supervackra och snälla fåglar så länge de inte häckar. Däremot är det svårt att få rosellor tama och vill man det ska man helst ha en, vilket jag definitivt inte rekommenderar. Jag hade praktrosellor förut och väntar på att få hämta hem ett par när jag åker ner till Jan Högberg, som jag köpt fåglar av tidigare.
Sparvpapegojor har jag inte haft men liksom dvärgpapegojorna är de små, livliga och nyfikna fåglar som är lekfulla och har massor av energi. Dessutom har de ett behagligare ljud och kan inte skrika. De kan pipa ganska högt men gör det sällan. De hålls också bäst parvis då de kan vara väldigt aggressiva mot andra par och mot närbesläktade arter.
Kommentar