Killar *ledsen*

Kollaps
X
 
  • Tid
  • Show
Rensa alla
nya inlägg
  • Linda100
    • May 2003
    • 23

    Killar *ledsen*

    Fel forum, men ni kanske vill lyssna och komma med råd i alla fall?!

    Varför träffar jag aldrig några bra killar?!

    Jag umgåtts med en kille några veckor nu, och jag måste säga att vårat förhållande gått lite väl fort fram... Vi hoppade liksom över dejtingstadiet om man säger så. Men allt var så perfekt, trodde jag i alla fall...

    Han var/är världens raraste, bättre kille kan man inte hitta. Omtänksam och gullig och... ja nästan för bra för att vara sann. Allt har varit tipp-topp och väldigt seriöst. Vi har kunnat prata om ALLT, även i sängen, och han har planerat mycket om framtiden...

    Allt var bra i går morse också, vi låg och pratade och kramades några timmar, sedan åt vi frukost och sedan tog vi en gemensam dusch... Nåväl, sedan myste vi lite till i hans säng. Sedan tog vi en promenad, och satte oss i gräset.

    Helt plötsligt säger han bara att han måste vara ärlig mot mig, och att han inte har "de där" känslorna för mig. Att han trott att de ska komma, men att de inte gjort det.
    (Till saken hör att han en vecka innan han träffade mig gjorde slut med sitt ex som han varit förlovad med i nästan 1 år, han har dock inga känslor för henne längre säger han)

    Det här kom verkligen som en blixt från klar himmel för mig. Allt var så bra och pluttenuttigt, och så säger han så här!!! Jag kände mig både grundlurad och utnytjad, hur kunde jag gå på en sådan dundermiss? kändes som jag ramlade ner i ett svart hål bara...

    Vad gör jag nu? Hur kan han vända så snabbt?!

    Senare kvällen sa han att han naturligtvis har känslor för mig, men att han känner sig så förvirrad och behöver tid på sig att lugna ner sig och fundera i lugn och ro... Vilket jag kan förstå, men... Ja vad ska man säga? Hjälp!!! Jag gillar verkligen den här grabben...

    ledsen Linda
    Linda
  • Oscar Cederqvist
    • November 2002
    • 6546

    #2
    Ja vad ska man säga. Defenitivt fel forum, och jag ser ingen humor i det heller. Kan bara säga att det låter tråkigt och det finns nog inga svar. Måste försvara med att alla killar inte är likadana. Det är väl bara att vänta på den rätte. Lycka till.
    Oscar Cederqvist

    Kommentar

    • Linda100
      • May 2003
      • 23

      #3
      Jag vet att det är totalfel, och inte det minsta kul, men det får gå i alla fall... Du säger att inte alla killar är sådana, men tyvärr är tydligen alla dem jag dras till just sådana... svin...

      Jag förstår verkligen ingenting av vad som händer, men jag tror att vi gått för fort fram, och det har vi nog. Men det kom så oerhört plötsligt... Bara 30 min tidigare hade HAN pratat om vad vi skulle göra på kvällen, dagen därpå och nästa helg, samt frågat mig om hur jag ville att han skulle göra med en grej. Dessutom hede han beklagat sig över att jag ska jobba så mycket vissa veckor under sommaren, och att det var så synd att vi inte kunde träffas lika ofta då... Allt verkade ju som det skulle, och sedan bara small det. Pang liksom. Jag har nog inte varit med om något värre, för det kom så plötsligt. Egentligen borde jag inte ta det så hårt, för vårat förhållande var ändå rätt så färskt, men i och med att allt har känts så bra och jag inget anade så tog jag det oerhört hårt...

      Det har aldrig förut känts så här bra med en kille förut, på alla plan. Vi har så mycket gemensamt, har samma åsikter och kan prata om allt... Ja, ALLT kändes så oerhört bra!

      Vi kan ju fortfarande prata, och det måste vi göra... Han säger ju att han naturligtvis har känslor för mig, men att han känner sig så förvirrad, vilket jag kan förstå. Det är ju inte lätt när man nyligen varit förlovad i över 1 år och dessutom varit tillsammans ytterligare ett år innan dess. Men han har liksom invaggat mig i en falsk trygghet med allt han gjort och sagt, och så bara släpper han bomben.

      Och även han säger att vi har haft jättekul på alla sätt och att vi har jättemycket gemensamt... Men ändå blir det så här Jag känner mig lurad och utnytjad på något sätt, men jag vägrar tro att han ljugit för mig och bara spelat hela tiden... Han är helt enkelt för bra för det!!!

      Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till, vill att vi ska backa några steg och börja om där, utan att ta allt sådär tvärseriöst om man säger så, vilket han tycker är en jättebra ide säger han, men han kan ju inte lova nåt. Vilket jag ju förstår, man kan ju aldrig lova något sådant, det kan inte jag heller och jag kan inte säga att jag älskar honom efter den här korta tiden, men allt har ändå känts så bra med honom... Jag vill ju så gärna ge det ett nytt försök, men är rädd att jag bara skadar mig själv mer genom att göra så här...

      ledsen Linda

      Linda

      Kommentar

      • Helena S.
        • March 2003
        • 280

        #4
        oj oj oj.. det där låter verkliigen jobbigt. Jag beklagar. Hans känslor är nog lite förvirrade nu, efter det där med det 2-åriga förhållandet och allt. Och killar verkar också ha en annan relation till sina känslor än vad tjejer har. Jag tror det enda du kan göra är att låta tiden ha sin gång, för mig låter det som han gillar dig, men han behöver nog tid att smälta allt. Sen är det ju jättebra att ni kan prata med varann. Sen kan jag säga att jag känner igen den där känslan, när man faller ner i ett svart hål. Värre känsla finns knappast. Men ni får ta en dag i taget, det verkar ha gått lite för snabbt för er båda. Sen kan jag bara önska dig lycka till!
        -Helena S.

        Kommentar

        Arbetssätt...