Senario: Sitter på fikarasten och de flesta pratar om sina husdjur.
Flera arb.kollegor har husdjur som är ganska gamla.
Några bor i samma område och börjar prata om en gammal gubbe som har en lika gammal hund. De går sina morgonpromenader och kvällspromenader, och hunden börjar bli dålig. ena ögat är bort op. Den har stela leder, sånt som kommer med åldern.
De tyckte det var djurmisshandel att ha kvar hunden, och att gubben borde göra det humana och avliva den...
Samtalet rullar vidare in på ngr arb.kollegors husdjur. Ngn hade en katt som var 10år och som hade fått vingelsjukan... De ibland kunde den få sina anfall och skita/pissa ner sig på plats... O_O. jag kan inte göra mig av med honom, han är ju min katt och jag har haft honom i 10 år, han ju såå mysigt och så gosig".
Jag ställde frågan
"- varför avlivar du den inte? med tanke på att du kunde tänka dig avliva den gamle hunden som går på promenaderna, men inte din katt som har vingelsjukan? och som du inte medicinerar..... är det inte så att du behåller katten för ditt ego, ditt eget välbefinnande?
Du tycker inte det är i närheten av djurplågeri?"
Ni kan ju gissa hur tyst det vart i fikarummet. Som TUR var fikarasten precis slut. Hon kanske fick sig en tanke-ställare....
Jag har sagt det till sambon sen dag ett (då vi skaffade hund) den dagen Lex inte kan vara hund, kunna göra hund-saker (som gå på toa ute, mm) fungera som en hund pga av en sjukdom, kommer han att få somna in. Måste han gå på medicin för att kunna fungera och för att få 1-3 år till i livet...nej tack. då får han somna in.
Såhär ser jag på det. Jag har tagit mig an uppgiften att ta ansvar för ett djurs liv. mina djur.
Det är mitt ansvar att de ska leva ett normalt, fungerande liv som möjligt, ett värdigt liv. Så fort det inte går längre (pga av sjukdom eller skada) och de blir inte bättre utan sämre så kommer de att få somna in.
Det är mitt ansvar att göra det rätta för mina djurs välbefinnande.
Ingen ska behöva plågas i onödan.
(Undrar då om min syn på det hela har ngt med att jag är FÖR dödshjälp.
Skulle jag va med om en olycka där jag blir en grönsak, eller om jag blir förlamad från halsen ner och aldrig kommer att kunna gå igen, behöva ha hjälp av folk, 24h om dygnet.... då skulle jag åka till Österrike och lägga in mig på en klinik där man får dödshjälp.)
Jag är nyfiken på om fler tänker i mina banor eller annorlunda.
Flera arb.kollegor har husdjur som är ganska gamla.
Några bor i samma område och börjar prata om en gammal gubbe som har en lika gammal hund. De går sina morgonpromenader och kvällspromenader, och hunden börjar bli dålig. ena ögat är bort op. Den har stela leder, sånt som kommer med åldern.
De tyckte det var djurmisshandel att ha kvar hunden, och att gubben borde göra det humana och avliva den...
Samtalet rullar vidare in på ngr arb.kollegors husdjur. Ngn hade en katt som var 10år och som hade fått vingelsjukan... De ibland kunde den få sina anfall och skita/pissa ner sig på plats... O_O. jag kan inte göra mig av med honom, han är ju min katt och jag har haft honom i 10 år, han ju såå mysigt och så gosig".
Jag ställde frågan
"- varför avlivar du den inte? med tanke på att du kunde tänka dig avliva den gamle hunden som går på promenaderna, men inte din katt som har vingelsjukan? och som du inte medicinerar..... är det inte så att du behåller katten för ditt ego, ditt eget välbefinnande?
Du tycker inte det är i närheten av djurplågeri?"
Ni kan ju gissa hur tyst det vart i fikarummet. Som TUR var fikarasten precis slut. Hon kanske fick sig en tanke-ställare....
Jag har sagt det till sambon sen dag ett (då vi skaffade hund) den dagen Lex inte kan vara hund, kunna göra hund-saker (som gå på toa ute, mm) fungera som en hund pga av en sjukdom, kommer han att få somna in. Måste han gå på medicin för att kunna fungera och för att få 1-3 år till i livet...nej tack. då får han somna in.
Såhär ser jag på det. Jag har tagit mig an uppgiften att ta ansvar för ett djurs liv. mina djur.
Det är mitt ansvar att de ska leva ett normalt, fungerande liv som möjligt, ett värdigt liv. Så fort det inte går längre (pga av sjukdom eller skada) och de blir inte bättre utan sämre så kommer de att få somna in.
Det är mitt ansvar att göra det rätta för mina djurs välbefinnande.
Ingen ska behöva plågas i onödan.
(Undrar då om min syn på det hela har ngt med att jag är FÖR dödshjälp.
Skulle jag va med om en olycka där jag blir en grönsak, eller om jag blir förlamad från halsen ner och aldrig kommer att kunna gå igen, behöva ha hjälp av folk, 24h om dygnet.... då skulle jag åka till Österrike och lägga in mig på en klinik där man får dödshjälp.)
Jag är nyfiken på om fler tänker i mina banor eller annorlunda.
Kommentar