För några månader sedan köpte jag två stycken siamesiska algätare, då var dom små, sällskapssjuka och ynkliga, knappt 4cm långa. Dessa har nu fått dela utrymmet i mitt ganska välbeväxta 80liters akvarium i snart 3 månader.
Jag vill nu dela med mig av mina erfarenheter och intryck av dessa väldigt fascinerande fiskar.
Till att börja med kan jag nämna att de äter allt, finner dom inga alger så festar dom på torrfoder eller den frysmat som för tillfället bjuds. Ibland gör dom även mina pansarmalar sällskap och går igenom sanden som täcker botten på akvariet i jakt på ätbara mumsbitar.
I de flesta recensioner och omdömen av siamesisk algätare kan man läsa att det är en fisk som är elak mot sin egen art. Eftersom jag tidigare ägt ett flertal olika arter av större ciklider däribland Jack Dempsy så måste jag säga att siamesisk algätare är ibland de elakaste fiskar jag stött på.
Dock är dom bara elaka mot sin egen art, detta är något jag vill precisera, jag har aldrig sett dom jaga någon annan fiskart eller nafsa på några andra fiskars fenor än sin artfrände.
Eftersom den ena av de två har växt sig betydligt större än den andra så misstänker jag att det är en hane, eller tvärtom. Förhoppningsvis är det en av varje kön eftersom det annars är omöjligt att se könsskillnad på denna art. Den större av dom två tar alla chanser den får att jaga den mindre, som tur är mitt akvarium fyllt av växter och det finns alltid skydd för skyggare individer. Beteendet är dock konsekvent och jag skulle aldrig rekommendera någon att skaffa fler än en individ om det inte finns tillräckligt med gömställen.
Kontentan av detta är att siamesisk algätare är en glad fisk gör sitt jobb med bravur dvs. dom äter alla former av alger och lite till. Det är en rolig och livlig fisk som tidigt inser att rörelser nära akvariet betyder mat; därigenom passar bra i dom flesta sällskapsakvarierna och håller sig framme, högt uppe vid frontglaset då man har besök i bostaden.
Den mörka sida hos denna fisk är att den konsekvent jagar och försöker fördriva sin egen art. Ett akvarium måste erbjuda skydd för skygga individer, dessa skydd bör bestå av vegetation då dessa fiskar kan nå fenomenal hastighet på mycket kort sträcka.
Jag vill nu dela med mig av mina erfarenheter och intryck av dessa väldigt fascinerande fiskar.
Till att börja med kan jag nämna att de äter allt, finner dom inga alger så festar dom på torrfoder eller den frysmat som för tillfället bjuds. Ibland gör dom även mina pansarmalar sällskap och går igenom sanden som täcker botten på akvariet i jakt på ätbara mumsbitar.
I de flesta recensioner och omdömen av siamesisk algätare kan man läsa att det är en fisk som är elak mot sin egen art. Eftersom jag tidigare ägt ett flertal olika arter av större ciklider däribland Jack Dempsy så måste jag säga att siamesisk algätare är ibland de elakaste fiskar jag stött på.
Dock är dom bara elaka mot sin egen art, detta är något jag vill precisera, jag har aldrig sett dom jaga någon annan fiskart eller nafsa på några andra fiskars fenor än sin artfrände.
Eftersom den ena av de två har växt sig betydligt större än den andra så misstänker jag att det är en hane, eller tvärtom. Förhoppningsvis är det en av varje kön eftersom det annars är omöjligt att se könsskillnad på denna art. Den större av dom två tar alla chanser den får att jaga den mindre, som tur är mitt akvarium fyllt av växter och det finns alltid skydd för skyggare individer. Beteendet är dock konsekvent och jag skulle aldrig rekommendera någon att skaffa fler än en individ om det inte finns tillräckligt med gömställen.
Kontentan av detta är att siamesisk algätare är en glad fisk gör sitt jobb med bravur dvs. dom äter alla former av alger och lite till. Det är en rolig och livlig fisk som tidigt inser att rörelser nära akvariet betyder mat; därigenom passar bra i dom flesta sällskapsakvarierna och håller sig framme, högt uppe vid frontglaset då man har besök i bostaden.
Den mörka sida hos denna fisk är att den konsekvent jagar och försöker fördriva sin egen art. Ett akvarium måste erbjuda skydd för skygga individer, dessa skydd bör bestå av vegetation då dessa fiskar kan nå fenomenal hastighet på mycket kort sträcka.
Gick till slut inte att ha kvar dom utan bytte dom mot annan fisk. Dom skall tydligen bli mindre aggresiva om man har flera tillsammans i en grupp. Har inte testat själv eftersom storleken på mitt kar är för litet, men kanske någon annan vet om det är så.
men som sagt inte elaka. 
Kommentar