Så var ancisruslek/köksakvariet inkört och det var dags för infångande av det utvalda paret. Jag tyckte att jag var så smidigt smart som gjorde en malfälla för dem mha en petflaska med avklippt och bakvänd hals. En praktisk fälla. De tre skördarna jag gjorde innan jag gav upp den tanken innehöll 1/ en siamesisk algätare och tre palettciklider. 2/ två siamesiska algätare och åtta palettciklider. 3/ tolv(!) palettciklider. En effektiv fälla men ingen mal i sikte. Så då plockade jag fram två finmaskiga håvar och började jaga. Eller. Efter 15 minuter sittande framför 540:t så såg jag inte minsta lilla spår av någon ancisrus. Den nya roten har massa grottor som jag började gräva runt i med fingrarna för att de förhoppningsvis skulle vara där inne och simma ut och någon gång där så visade sig den utvalda honan och efter en pinsamt lång kamp så såg det ut som att hon suckade och gav upp för helt plötsligt så simmade hon rätt in i en håv och stannade där tills jag fiskat upp den. Direkt efter så kom en hanne, visserligen inte den jag valt ut men de petitesserna struntade jag i helt vid det här laget och ganska mycket senare så fick jag även upp honom. Jag är verkligen parodiskt obegåvad på fiskfångst. Ska kanske helt gå över till guppys som så fort de kan helt frivilligt simmar in i håven.

På tal om guppys. Jag har märkt att de gillar mina psoriasiseksem. De käkar på dem när jag är nere med armarna under vattnet. Jag har läst att det finns en barb som används för att bota psoriasis så det är ju inte helt orimligt att eksemen drar till sig fiskars uppmärksamhet men lite oväntat var det ändå. Får se om det ger någon effekt av att de gnager där varannan dag eller om det bara får vara en liten bonding thing mellan oss