
Jag som för några år sedan var så himla duktig och tränade och var aktiv, åt vettigt och var pigg och mådde riktigt bra har senaste åren förvandlats till en något försoffas varelse.

Jag försöker emellanåt ta mig upp ur "träsket" och om möjligt bli en något sundare person, vilket verkar vara en utmaning utöver det vanliga.
Det dåliga samvetet vaknade till liv igen i måndags då det var hälsokontroll

Fast jag har ju gjort några försök tidigare att komma igång, alltid så snubblar jag precis i starten. Antingen så blir man förkyld eller så sitter man hemma och häckar med nå´t sjukt barn (kylskåpet finns hemma


Så i lördags fick jag ett ryck igen, nu ska jag bannemig komma igång igen, har ju en härlig vår och sommar som gjord för stavgång framför mig. Hakade på mig stavarna och drog iväg en timmes rask promenad på morgonen, sedan vart det litet hembesök hos lenmar för lite byteshandel


Upp tidigt idag och har stått ute på en kall ridskola hela dan medans lillstumpan tävlade med ont i hals, huvud och allmänt snuvig. (alltså jag inte hon

Jag som skulle skutta ur sängen tidigt för att hinna gå en halvtimma före jobbet på morgnarna ju!!!
Men f-n den som ger sig. Det är väl bara att försöka komma över berget av fälleben.
Ojdå, inte blev det mycket fisk inte, men det finns inte så mycket att rapportera. Alla simmar och mår bra. Algerna frodas hos mina osynliga malawisar osv.
Det gick i alla fall ganska bra för lillstumpan på tävligen idag, tur att nå'n är nöjd.
Nä nu får det vara färdiggnällt för idag.
Sov gott alla läbbiga fälleben, jag kommer igen

Nattinatti, imorgon börjar en ny vecka full av möjligheter

Stavar är kanon, känns mer som motion än att bara gå. Lycka till själv!