Visar ett par till magbilder på "Ottilia", vår lilla Otocinclus Vittatus. Som synes är äggen fortfarande kvar. Här är hon i full färd med att äta gurka när den är som bäst, efter minst ett dygn i vatten och alldeles "jolmig".

Sprickfärdig?

[ATTACH]3114[/ATTACH]

Äggen lyser verkligen igenom nu:

Klicka på bilden för större version

Namn: ADAM (ADAM & EVA) 2b.jpg
Visningar: 1
Storlek: 179,2 KB
ID: 2093229

Stora magar x 2, Otocinclus och Guppy:

Klicka på bilden för större version

Namn: EVA (ADAM & EVA) 2b.jpg
Visningar: 1
Storlek: 193,6 KB
ID: 2093230

Den andra honan som jag tror går med ägg, på ett tidigare stadium:

[ATTACH]34596[/ATTACH]

Det känns som att det är läge att utöka antalet Otocinclus trots allt, får se om jag hittar några Vittatus till helgen när vi har möjlighet att åka till en butik. Det krångliga är att det kan vara blandade sorter i Zooaffären. När vi köpte de 2 första i februari fick makemannen och barnen med sig en lapp utav mig och uppdraget att köpa "Randig Otocinclus". Zooaffären hade då bara två kvar. Detta var våra första ottosar. De betedde sig som "Knoll och Tott", alltid tillsammans. Det tog flera dagar innan jag ens insåg att de var olika, en Vittatus, hon som går med ägg nu, och en som jag fick hjälp att artbestämma här i forumet, Macrospilus eller möjligtvis Hoppei. Denna ser jag bär på "omogna" ägg så det är alltså en hona. Sedan köpte vi tre till när de fått hem nya i Zooaffären, två av dem är definitivt Vittatus men den tredje är jag lite osäker på. (Nu är jag säker på att det är en Vittatus. Bra!) En utav dessa ser jag säkert är en hona och faktiskt verkar även hon ha ägg på gång. Frågan är ju alltså om vi överhudtaget har en hanne av Vittatus...

Skrev ju för ett tag sedan om igelkottarna som brukar envisas med att springa in i vårt hus i tid och otid på somrarna . De har kommit tillbaka till vårt kvarter men ännu så länge ser vi inte så mycket av dem. De brukar visa sig mer när det blir lite varmare och torrare ute. I söndags skrek storkillen plötsligt "en groda" , tro det eller ej, men då hoppade en groda in i vårt vardagsrum genom att först ta sig upp på vårt altandäck, sedan in genom dörrarna till den inglasade altanen och vidare in i vårt hus. Huvaligen! Tur att det var helg så att maken som veckopendlar var hemma och kunde ta ut den. Grodor har jag liksom liite svårt för. (Fast jag skrek inte lika högt som när vår ena kisse, "storstadsfjompen" kallad , för första gången stolt kom in med ett byte; en STOR fet daggmask!) Vad i hela friden är det som gör att vilda djur prompt ska in i vårt hus? (Vi har även haft en fågel i vardagsrummet.) Då menar jag inte de "godsaker" som katterna släpar in, utan de som tar sig in för egen maskin. Jag förstår bara inte? Visserligen är vi djurvänner men även vi har våra begränsningar...

Slutligen så fick vi utöka Guppybeståndet med lite nya honor i helgen. Det är sällan vi köper Guppys, har så många, men utav någon underlig anledning får vi mest hannar här. Vackra Guppys var det vi fick tag på i alla fall och de blev genast ivrigt uppvaktade. Här kommer bilder på ett par utav dem:

[ATTACH]34594[/ATTACH]

Klicka på bilden för större version

Namn: Munkvik-Våran udde.jpg
Visningar: 2
Storlek: 100,1 KB
ID: 2093231
Bifogade filer