Kan man lugnt säga... Alltså de där kajorna.. de är här igen!! I år igen har de åter hittat MIN skorsten!! Varför är MIN skorsten så fin att vara i?! Det kuttras, det skränas, det flaxas... Det ramlar ner en massa bös via ventilations luckan...

Skall jag skjuta av dem igen som förra året? Orkar inte hålla på och springa ut och in hela tiden. Framförallt inte klockan 4 på morgonen.

Jag är höjdrädd. Vart så efter att drullat baklänges av en stol och slog i bakhuvudet i köksbänken för många år sedan. Men att näta skorstenen är ju ett alternativ. Vem skall få äran att ta sig upp på taket på vårt 2 vånings hus och näta skorstenen?

Alt.nr1: Maken. Han som hatar landslivet och vill asfaltera hela gården. Tror han är höjdrädd han med, men är för stolt för att erkänna det. Han bryr sig inte om kajorna, säger: skit i dem.
Alt.nr2: Äldsta svågern. Hrm... livrädd för flygande insekter... kryp... nä.
Alt.nr3: Yngsta svågern. Ett alternativ, men han kör lastbil och man vet aldrig när,var och hur han har tid.
Alt.nr4: C.Ciklid her self! Självklar kandidat som lyckas med allt hon gör. Ehh... vänta nu... det är ju mig jag talar om. Höjdrädda kvinnan som skakar som ett asplöv 3 steg upp på en stege...

Lämnar dottern på lekis och åker hem. Ställer upp stegen. Det är HÖGT upp. Tar fram nätet och klipper till en bit som jag tror skall passa. Säger till sonen att stå och titta på när mamma går upp på taket och nätar skorstenen. Tar med mig telefonen, vem vet, jag kanske får ringa grannen och be dem komma och hämta ner mig. Börjar klättra... stegen skakar... inte titta ner...

Min ena sida är otroligt envis. Tack vare den så kan jag genomföra mycket tok. Jag tog mig upp och kramade skorstenen ett tag innan jag kunde ställa mig upp och sätta nätet på plats.


Sonen ropar och frågar om det är kul att vara här uppe... Herre gud son, mamma gick över sina gränser för att slippa ha kajor i skorstenen... Men så klart säger mamma: Ja, men det är bättre att vara på marken!! Med kamran framme kan man ju ändå fota lite mer omkring sig... Måste ju bevisa att jag faktiskt har vart uppe på taket!

Långt ner är det... Tur man har skorstenen att hålla i!!


Man kan se mycket långt härifrån... Guttsta bryggeri på andra sidan åkrarna.


Kom ner helskinnad och skakade som en skallerorms skallra. Lyfte ner stegen och plockade undan verktygen jag använt. Återstår att se om gubben ser att jag har vart uppe på taket. Då kommer han antagligen åxå "go banana" för att frun behagat gått upp på taket... Nu skall jag sätta mig ner med en kopp kamomill thé och lugna nerverna medan sonen spelar spel en stund.



Och vet ni...? Det är så jävla skönt att slippa ha kajorna skränande i skorstenen...