Fick efter mycket om och men fatt på en som kunde ploga åt oss. Han kom farandes med snöslungan vid 18.30 snåret i onsdags. Fördel med slungan: den får bort snön så det inte bildas stora vallar. Negativa: den fungerar inget vidare om det är fruset tjock lager snö under lös snön... Vilket jag bittert fick erfara torsdags morgon.
Ner för backen kom jag. Men upp.... Jovisst kom jag 2/3 av vägen tills jag kom till 90 graders böjen och stora sten mitt i vägen... Bilen tog ett hopp åt vänster och satte sig i enorma snödrivan. Kom ingenstans. Klättrade ut på passagerar sidan och knatade upp och hämtade snöskyffeln. Ner. Maken ringer på mobilen: Vad håller du på med?! Står och blänger i fönstret... (Gubbjävel... stå där å blänga.. *mutter mutter*) Skottar. Får loss bilen, kommer inte framåt. Backa hela vägen ner?? Tjoho vad det går!! Nämen oj... en snödriva upp i arslet på bilen... *mutter mutter* Klättrar ur på passagerarsidan... igen! Skotta, skotta, skotta... Svetten droppar från pannan... Gav upp. gick upp till huset och drack kaffe och hoppade i badet. Lederna grät verkligen.
Grannen ringer: Sitter ni fast?? Hehehe.. nä.. vi ställde oss bra där, halvt med bilarslet ner i diken och snövall... Hehehe.. nä då!! Jag håller inte på att få ett nerv sammanbrott!! Inte alls!
Fick hjälp å få loss bil fan. Såg ut som en enorm snödriva som stod där. Och förar dörren verkar inte må bra. Tror den har blivit... lite... hmm... vind?? Jaja.. den sitter i alla fall kvar.
Det var ingen höjdare att pulsa i snön i uppförsbacke från grannen där jag ställde skit bilen efter att handlat å hämtat barn på dagis. Och tror ni inte att pappkassens handtag gick söner!!! Skit påsar... Fick bära den tunga påsen i famnen och den andra påsen i näven. Maken undrade om jag inte har bra kondis eftersom jag flåsade och var högröd när jag tillslut kom innan för dörren (Fanskap till karl!! Gå själv i den djupa snön med mina taxben då förihelvete så du fattar hur jobbigt jag hade det!! Jag har dunder kondis!! *mutter mutter*)
Sovit dåligt natten till idag. Mina armar ville aldrig sluta krampa. De hade fått ett eget liv och ville inte följa mina order. Jag såg förmodligen ut som Jim Carry i "Den galopperande detektiven" när han blivit fullpepprad med bedövningspilar och försöker springa i morse när jag skulle gå på toa. Jag har nog tränat mina rump muskler för hela året fram över. Och armarna med för den delen..
Jag konstaterade när jag planat ut i soffan igår att jag behöver damma vardagsrums taket från spindelväv. Men det tar jag när jag åter kan sträcka armarna över huvudet....
Ha en trevlig fredag!!!
/B