Nu har man äntligen fyllt klart. Skönt. Det vart en hel del pengar, närmare bestämt lite mer än 1000:-. Gott. Behöver verkligen pengar just nu. De skall läggas på nya kläder, ny jacka å nya skor. Jackan är redan betald, den fick jag av maken i födelsedagspressent. Kanske blir det någon krona till i morgon då farsan kommer.

Förövrigt har det vart en stressig dag. Satte ut en annons igår kväll på mina gråa skalarer. Ville eg. inte sälja dem. Men det äggläggande paret vart för mycket igår. De hackade nått grymt på diskusarna och det blidde droppen. Även det andra gråa "gay couple" åkte med i annonsen, även om de verkligen är fredliga. För fredliga för att vara skalarer.. Till min förvåning fick jag svar rätt snart och idag levererade jag dem till Köping där de hämtades upp. Hoppas nya ägaren är nöjd över de nya invånarna. Erkänner dock att jag faktist saknar dem..

Efter överlämning så började tankarna: Vad skall jag ha där i nu?? Tog en snabsväng till Köpings zoo och införskaffade mig 10st Colombia tetror. Riktigt fina och de färgade ut snabt i sin nya miljö. Vart väll lite chockade när diskusarna kom och hällsade. Men snart var allt frid och fröjd. Fina tetror och framme vid rutan hela tiden.

Även om det vart en bra dag så känner jag mig väldigt besviken. Alla mina närmsta vänner har gratulerat mig med samtal eller besök. Men när klockan paserat 19.00 kände jag en knut i magen. Min far som jag tagit upp kontakten med igen efter ett par års uppehåll hade inte hört av sig. Vi har, peppa peppa, fått bra kontakt men min besvikelse lös väll igenom. Han ringde dock litet senare och gratulerade. Det gladde mig. Dock har jag inte fått någon gratulation av min egna bror. Det har hänt en del familjärt, men inte trode jag att det skulle bli så här. Jag har vart den som fått tagit massor av skit, utan eg ha gjort ett skit. Påståenden från en familjemedlem har fått honom att ta dennes parti. MEn fortfarande vet jag inte vad som eg. har gjorts!? Vist har man ställt frågan, men då är allt bortblåst och man skrattar bort det. Sitter där och tycker allt är trevligt men under ytan är det infekterat. Konflikt rädda som de är. Under många år har detta pågått, och när tillslut poletten trillat ner att allt som sagts faktist inte stämde... Jag har aldrig fått en enda ursäkt. Inte ett enda samtal. De få gånger man stött ihop har man knapt vart värd att se på. Och så var det det där med mina ungars födelsedag i januari. De har fortf. inte vart här. Jag har grattulerat dem till deras ungars födelse, dop m.m. trots detta. Men idag har jag inte ens fått ett grattis. Det känns som att vårt bror-syster inte existerar längre. Jag har fått nog. Jag är sårad.

Återstår att se vad som händer imorgon.