Igår var jag och syrran ut i skogen en sväng för att plocka svamp. Man går där och tramsar och ylar vem som hittar mest svamp osv med näsan i backen. Men döm om min förvåning när man rätt som det var kommer till ett kalhygge. Hmmm... här har inte jag vart förut. Man börjar vandra längs stigar, för de brukar ju leda till större vägar. Nja.... djurstigar behöver ju inte direkt leda till större vägar. Å så var det det där med myrstackarna... Men åt villket väderstreck ligger vårt hus?? Efter att tillslut blivit totalt förvirrad såg vi tillslut hustak skymtandes. Jag sa att vi skulle knacka på och höra vart vi kunde tänkas vara, men ingen var hemma. Började då knata längs med grusvägen. Kännde inte igen mig för fem öre. Men tillslut, när vi nådde asfalts vägen konstaterade jag att vi var 2km hemifrån. I total fel riktning än vad jag trodde vi var!!!

Genomblöta och frusna efter att ha traskat i kärr, över stockar och sten så slängde jag mig i kokhett bad efter att syrran åkt hem. Jag var helt slut!!! Svamp??? Jo tack, fick ihop en hög gula kantareller. Hittade massor av taggsvamp och soppar, men viste inte om det var den giftiga taggsvampen eller ätliga soppar. Håller mig till trattisar och vanliga gula kantareller.

Vad har man lärt sig nu då?? Jag har aldrig i hela mitt liv gått vilse i skogen, men uppenberligen så händer det någon gång. Det spelar ju ingen roll att ringa efter någon, för de vet defenetivt inte vart vi är. Man skall inte stressa upp sig, tror det är då man börjar gå i cirklar. Syrran var hetsig som en höna efter att hon tillslut listat ut att jag/vi var vilse... jag bara garvade. Kompass kanske vore något... eller gps. Eller bara sunt förnuft och göra små markeringar i naturen för att lokalisera vart man är.

Idag är man lindrigt ledbruten vill jag lova. Trött som f*n och senare skall man iväg till svärfar och greja lite med pvn. Uhhh... undra om man eg. vill det.

*gäsp* Kasnke skall jag bädda ner mig i sängen och bara vara....