Skalaräggena är uppätna, villket jag kände på mig att de skulle bli med. Har ju ett gäng corysar i det karet tillsamans med 2 små ancistrus. Skalarerna la äggena på ett blad nära bottnen, de knäppskallarna.

Diskusarnas ägg då?? Jo, endel är uppätna och personligen så tycker jag att kvarvarande ägg inte ser frächa ut. Varför äter de inte upp dem med?? Vatten bytet han jag inte göra här i som jag planerat innan de la ägg, därför misstänker jag att äggena blivit dåliga. Dock återstår det att se om det blir något.. borde visa sig idag i så fall.

I burken med div. slarvsylta börjar jag tröttna på de där 2 guldfiskarna. Växterna... hehehe... ja vi skall inte prata om hur de ser ut efter deras framfart. Och jo, de får mat. Hur smugglar man ut 2 guldfiskar så barnen inte upptäcker det?? Den fina vattenspikbladen är mest smul, och vi skall inte tala högt om cabomban.

Cyanon hos diskuskaret.. ja vad säger man om det?? Fösöker slamsuga bort skiten i gruset samt skrubba rutorna. Det är ju lite svårt att mörkerlägga detta kar med leksugna diskus som äter 4ggr om dagen. Skall se om det finns något preparat till skiten.

Jag blir verkligen förbryllad på hur mycket skit som händer i städerna sunt om en nu. Tack och lov så kommer XXX att bli bra igen!! Men fortfarande så är ju inte problemet slut. Hon fick leva, men barnen...

Och så läser man i tidningen om nytt mord i Surahammar! Och i Eskilstuna! Men vad är det här!! VAD är det för fel i huvudet på dessa personer som begår dessa hemska gärningar? Villken rättighet anser de sig ha att gå och ta livet av människor och framförallt barn!! Jag blir så arg!! Så frustrerad!! Och inte nog med det!! Läser även om det uppmärksammade fallet Louise där fadern, som våldtagit henne flera 100-tals ggr, återfår vårdnaden om henne!!! Men vad är det för fel på dessa personer som sitter och tar besluten!! Skicka varenda jävel till nordpolen och låt dem frysa ihjäl!

*puh* Jag kan inte rå för detta. Denna ilska som kommer fram. När man själv har barn så kan man inte föreställa sig den smärta att mista dem. Kanske ser man det tydligare när man fått barn som fått tillbringa sina första levnadsdagar/veckor med operation och ständiga kontrollåterbesök. Rädslan att att de förlorar barnet på operationsbordet. Den känslan är hemsk.

Nä, nu skall jag försöka glöma allt det sjuka i samhället och gå ut i det vackra vår?vädret. Simma lugnt!