Efter att ha tänt ljuset hos diskusarna med hjärtat i halsgropen på söndagsmorgonen (ligger hon där död tro?) så kunde jag pusta ut. En något stirrig, skitsur hona blänger snett på mig. Försökte ju muta henne med favvomaten i handen, men nä du, här var det inte tal om att komma inärheten av mig. Dagen gick och inga konstigheter visade sig. Hon ser faktist frächare ut än innan saltbadet. Man ser att även ögonen blivit bättre. Lät henne och den extremt överbeskyddande hanen vara lite för sig själva. De fick en extra omgång mat med.
Och det blev ingen lek under denna söndagen. Välförståeligt. Även om hanen var lite på hugget och även honan.Inga räkor hoppade ur burken igår vid deras vattenbyte.
Idag så kontolerade jag honan mycket nogrant. Det är ju så att när man leker med salt så kan ju andra skador uppstå om man inte är riktigt uppmärksam. Som tex. att ryggfena sprängs bort m.m. Men hon verkar inte fått några sviter från badet förutom till det bättre. Hon kommer fram till handen nu, men att riktigt äta ur handen är väll kanske lite för mycket begärt. Hanen blänger fortfarande surt på mig.
Vad har man lärt sig av detta?
Även om man planerar i minsta detalj, så gör inte flera saker samtidigt. OM jag skulle behöva göra detta saltbad igen, kommer vattenbyte ske på morgon och saltbad på kvällen. EN sak i taget. Saltbad är inget man leker med, i mitt fall hade jag nog en jävla tur!! Ett saltbad kan man göra i vissa fall istället för medicinering. Det finns en del olika behandlingar allt från ett milt saltbad till att gno salt direkt på fisken. Jag tog ett mellanbad, ett såkallat 2% salt bad, vid mildare angrep skall det vara 1,5% saltbad.
Ok, detta lekar man inte med alltså...
Ha det gott alla snookers! Jag påminner er... LEK INTE MED SALT!
