I onsdags kväll fick jag veta att min kära farmor gått bort. Eg. har jag känt på mig att det snart vart dags, hon har inte vart kry det här året. Förvånad att hon hängt kvar så länge ändå efter alla turer in och ut på sjukhuset. Hon fyllde 87år nu i november.

Hon var en god människa som alltid velat det bästa för alla. Ville aldrig tynga sina käraste med sina egna problem. Det var därför hon hållt sin cancer i hemlighet till i söndags då hon tog farväl av sina 5 söner på lassarettet.

Nu är hennes kamp slut, hon får äntligen den frid hon så länge förtjänat. Livet går vidare, det är så hon velat att vi skall göra. Hon lämnar ett stort hål i hjärtat, hon var nämligen min förebild, denna starka kvinna. Nu är hon tillsammans med farfar på andra sidan.

Må du vila i frid.