På alla hjärtans dag hände det inte speciellt mycket. Jag förväntade mig inte något utav maken heller. Det har aldrig vart några speciellt trevliga alla hjärtans dag för oss. Tex. förra året satt jag med sonen på Uppsala universitetsjukhus för uppföljning i ett par dagar. I år jobbar maken natt och sover bort nästan hela dagen för att sedan åka och jobba igen vid 22.30.
Jag köpte 4 "Alla hjärtans dag bakelser" till oss i familjen som vi skulle fika med. När vi sitter och fikar mot kvällen så säger han att vi skall få ledigt ett litet tag på fradag då vi skall ut och äta på resturang. Skall väll tillägga att vi inte har speciellt lätt att få barnvakt av olika anledningar. Jag och maken har inte haft någon form av frihet från barnen på månader... kanske tom år. Minns inte. Så i fredags känndes det VÄLDIGT konstig att sätta sig i bilen utan krongel med ungar. ÄNNU konstigare var det att sitta på resturangen och inte höra barnskrik/tjat osv. En lyckad kväll med god mat, samtalas vid utan ungarnas försök till över röstning och det känndes som om man skulle behöva göra sådant här oftare. Ta tid tillsammans. Hoppas att det inte dröjer tills nästa alla hjärtans dag bara...

Och familjen har insjuknat igen i förkylningar.. Denna gång drabbades sonen värst, han som klarade sig förra gången. Dottern som var sämst verkar inte så medtagen av det hela denna gång.