Idag har det vart en sådan dag då man helst av allt skulle vilja lägga sig i sängen, dra täcket över huvudet och somna om. Hela dagen har ungarna röjt satan i hemmet. Försöka leka med dem är risken stor att man har en eller 2 blåtiror som man fått av sonen, leksaker i huvudet och totalt döv på ena örat då dottern dikterar åt sin lillebror att man inte får ta leksaken som ligger helt fritt på golvet för att det är "hennes". Sonen är nå så fruktansvärd på att slåss!! Och i ansiktet helst. Skrattar skade glatt och vevar vidare. Hur tar man ur en sådan sak ur sin 1 åring???

Vidare under dagen hade de totalt sprängt bland leksakerna!! Dessutom var det brödsmulor, kaksmulor, matsmulor och annat smått och gott utifrån som sonen tycker är smaskens att äta på. Så det var bara att sortera upp alla leksakerna och då upptäkte ju ungarna nått de inte sett och lekt med under dagen.. Kamp med dammsugare, leksaker och arga barn som stängde av dammsugaren eller drog ner suget på den, försökte även dra ur sladden höll på i en 15 minuter. Sedan satte man sig... rättare sagt lade man sig på golvet med en kudde och "lekte" med barnen... Läs den övre delen igen..

Tänderna i käken bråkar med sonen om kvällarna villket inte är kul för utslitna mamman.. Maken försöker sova för nattpasset på jobbet. Tror ni det fungerar bra? De där jävla tänderna gör ont på en millisekund och innan alvedon verkat har det gått ca en ½-1h av gallskrik. Förhoppningsvis har jag hunnit lagt dottern så det inte är sådant bök med i bilden när tänderna sätter igång. Jag är den enda som duger och han SKA sitta hos mig i famnen och gallskrika.

Spyfärdig på akvariet och böket som skall till. Ibland tänker jag.. Sälj skiten och köp ett litet räk-kar. Erkänner att det har vart nära att annons åkt ut på allt. Inte för att jag tröttnat på diskus, utan för att man är så trött efter den långa förkylningen som fotf. sitter i form av lätt nästäppa. Barnens dagliga behov och makens nattjobb gör att det känns som om man är "ensamstående" med 2 barn och hem. Väntar längtansfullt efter att få veta villket dagis vi får placera dottern i. Bör komma villken vecka som hels nu tycker jag. Låter nästan som om jag hatar mina barn! Men efter att gått hemma över 3år känns välldigt frustrerande att inte ha en egen tid för sig självt och med det man själv tycker är kul. Så zoopetträffen i Kolmården såg jag verkligen fram emot om ni förstår. Men det går väll nya tåg. Nu skall jag gå och lägga mig. Natti natti!!