Sitter på jobbet o väntar på en analys. Borde vara ute och köpa julklappar
egentligen. Menmen, det gör man ju på julafton, eller hur. Hoppas ingen har nåt
emot att få julklappar köpta på Statoil. Nå, den andra & sista Plataplochilus
ngaensis honan är försvunnen, säkerligen död. Därmed är det kört att odla dem.
Eftersom risken är noll att hitta nya honor överväger jag att donera hanarna
till riksmuseet. Såg att jag nu haft teleocichlorna i två veckor. Det känns som
mer. Det ser ut som mer på dem också. Jag svär att de vuxit. Och inte bara på
bredden. Jag vet inte om jag inbillar mig eller om de misstänkta honorna börjat
få ett rosa pärlemor-skimmer på buken. Jag har dock inte sett nån interaktion
utom aggression (och aggressionsnivån stiger stadigt). De är helt osannolikt
matglada varelser. Jag vet inte om jag nånsin sett sån frenesi, rentav
hysteri... De är varje matning som om de svultit i veckor, trots att de får så
mycket mat de kan äta tre-fyra gånger om dagen... Fast som sagt tycker jag om
djur som är aggressivt giriga vid matdags. Då vet jag att de är friska och
trivs. Gobi-hanen är försvunnen igen, och honan, som var oformligt tjock för
några dagar sen, är smal. Antagligen vaktar hanen ägg i sin tunnel nu. Jaja, vad
gör man.