Det är
knepigt att crenuchusarna är så j*vla skygga. Jag matade nyss med frysta svarta
mygglarver - honan, som är lite mindre skygg, tröck i sig så mycket hon klarade,
men hanen vågade bara ta två små mygglarver. Och eftersom de inte äter från
botten, och 15 liter surt, ultramjukt, vatten mycket snabbt blir ruttet, kommer
jag att måsta suga upp alla överblivna mygglarver. Egentligen skall de nog ha
levandefoder, men det får inte vara för smått (t.ex. artemia tar de inte) och
inte för grovt (t.ex. mysis) utan måste vara perfekt mygglarvsstort, och det får
jag inte tag i. Crenuchus hanen har f.ö. blivit helt kolsvart. Honan verkar
också ha blivit lite tunnare, men jag ser inga ägg nånstans, än mindre några
yngel, så troligen är det bara att hon inte vågade äta nåt igår. Andra
opraktiska fiskar är Otocinclus. De äter inte heller från botten, men tar inte
heller mat medan den sjunker - maten måste sitta fast på en lodrät yta. Under
dagen ska jag försöka få tag på lite foder man trycker fast på glaset, får vi se
om de tar det. Har köpt in tre Corydoras paleatus, den art som Otocinclus
flexilis skall imitera (like hell they do - finns inte en siffra rätt i
utseendet), och ottona har blivit märkbart mer aktiva och mindre skygga sen
corydorasarna kom i. Men jag tror inte på att det är denna art av Corydoras de
egentligen imiterar - C. julii eller C. leopardus kanske, men knappast C.
paleatus. Fast de verkar ju kompisar ändå.