Så var denna avdelning också klar och det börjar bli svårare och svårare att hitta bra information och den som finns är ofta motsägelsefull. När det nu dessutom är som så att detta inte direkt är min specialitet så har jag svårt för att sovra i vad som är rätt och vad som är fel.
Så som sagt jag är tacksam på synpunkter på vad som är fel och på vad som fattas.
Nästa avdelningen kommer att bli mollusker (snäckor och krabbor) - är det någon som kan tipsa om bra hemsidor om dessa.
KRABBOR
Man kan lite schematiskt dela upp krabborna i två olika grupper
1/ Akvatiska krabbor: Krabbor som tillbringar större delen av (eller hela) sitt liv i vatten.
2/ Amfibiska landkrabbor: Krabbor som lever större delen av sitt liv på land.
Dock skall sägas att gränserna mellan de bägge grupperna för många arter är flytande.
AKVATISKA KRABBOR
Arterna i denna grupp tillbringar större (eller hela) sitt liv i vatten. I sin naturliga miljö förflyttar de sig i regel mellan söt- och bräckvatten. I samband med leken beger de sig i regel till bräckt eller t.o.m. till saltvatten när de skall släppa ut sina yngel (med undantag för t.ex. Potamonautes somhåller sig i sötvatten). I denna grupp återfinns bl.a. bl.a. släktena Sesarma, Potamonautes, Brachyura, Eriocheir och Oziothelphusa.
Lämpligt sällskap
Krabbor krabbor: Varje krabba behöver ett revir som inte får vara för litet (varierar mycket mellan arterna) och det är även svårt att hålla olika krabbarter ihop eftersom den ena arten då ofta kommer att dominera.
Krabbor räkor: Detta är inte en helt lyckad kombination även om det för vissa kombinationer ibland kan funka (speciellt i stora sällskapsakvarier).
Krabbor och kräftor: Inte heller detta är någon lyckad kombination och det är också väldigt ovanligt att de i sin naturliga miljö återfinns på samma ställe.
Krabbor fisk: Visst kan krabbor knipa en och annan fisk, men om det rör sig om friska och sunda fiskar brukar fiskarna faktiskt klara sig förvånansvärt bra. Risken för att fiskarna skall bli fångade är nästintill noll för de minsta krabbarterna, medan chansen är betydligt större för de största krabbarterna. Speciellt utsatta verka de fiskar vara som nattetid vilar på botten.
Ett tips är att om man introducerar nya fiskar i ett krabbakvarium eller nya krabbor i ett fiskakvarium bör introduktionen ske rätt tidigt på dagen så att fiskarna hinner lära sig var faran finns innan ljuset slås av på kvällen.
Akvariet
Ett lämpligt akvarium bör vara ganska stort (se resp. artbeskrivning) och det bör ha en stenig botten som innehåller mycket gott om gömställen. De minsta krabborna (t.ex.de i släktet Sesarma) fungerar även bra i relativt små akvarier. En klar fördel är också om det finns en liten landdel i akvariet eller åtminstone några stenar som når upp till ytan. Man kan också mycket väl ha dom i t.ex. ett paludarium.
Vattentemperaturen bör inte överstiga 27 grader och de trivs oftast bäst vid ett neutralt till alkaliskt vatten som är ganska hårt. För de flesta arter är 21-25 grader en lämplig temperatur.
För en del av arterna kan man ha växter men många arter demolerar fullständigt de växter som planteras.
De smutsar ner en hel del när de äter och därför bör man se till att ha bra filtrering i akvariet. Dessutom giller de syrerikt vatten så bra cirkulation är att föredra. Vill man odla på dom bör man tänka på att ynglen är mycket små och att det därför är nödvändigt att täppa till insuget med ett mycket finporigt filtermaterial eftersom risken annars är stor att ynglen försvinner in i filtret.
Tättslutande täckglas är viktigt eftersom risken annars är stor att de tar sig ut ur akvariet.
Växter
Många av arterna är mycket svåra på växter och demolerar dem totalt. Om man ger dem mycket grönfoder minskar dock intresset för växterna i akvariet. Finbladiga växter är dock aldrig ett bra val i ett krabbakvarium.
Föda
De är inte kinkiga i maten utan brukar äta vad som bjuds. I sin naturliga miljö är de ominvora och äter oftast döda animaliska produkter (t.ex.fiskkadaver) men även växter och frukt.
I akvarium lämpar sig en varierad kost som kan innehålla sådant som fiskbitar, frysfoder (t.ex. mygglarver och mysis), men även torrfoder som pellets och fodertabletter är bra foder. Det animaliska fodret kan gärna kompletteras med en hel del grönfoder som spenat, brysselkål, sallad etc.
Det är också viktigt att tänka på att ge dem foder som innehåller kalk vilket är nödvändigt för deras skalömsning. Man kan då t.ex. ge dom hela räkor eller fiskbitar där även benen ingår. Ett räkmixfoder som innehåller mycket av detta är ett utmärkt foder.
Odling
Fortplantningstekniken för de allra flesta krabbor räknas som primitiv (dvs ynglen är inte färdigutvecklade när de lämnar honan).
Lite schematiskt går leken till enligt följande. Först uppvaktar hanen honan och om hon inte drar sig undan sker parningen oftast buk mot buk. Under själva akten håller de varandras händer i en slags öm omfamning samtidigt som hanen knackar honan på ryggen. Akten är ofta överstökad på några minuter men kan i enstaka fall ta längre tid.
Sedan bär honan runt på äggen under stjärten i ungefär 20 dagar (beroende på vattentemperatur varmare vatten färre dagar). Larverna/ynglen (som uppgår till flera hundra/ibland tusen) släpps sedan ut i salt- eller bräckvatten dit honorna vandrar. Larverna är då väldigt outvecklade och extremt små vilket gör att det är väldigt svårt att dra upp dom. Mikrofoder som infusorier och liknande är nödvändigt.
Så även om krabbor i akvarium är relativt lättlekta så är det mycket svårt att få ynglen att klara sig.
Skötsel
Krabbor kommer från olika miljöer så ett neutralt till lätt alkaliskt är oftast OK. Om vattnet har en låg buffringsförmåga (pH på 3 eller lägre) bör man använda kalkhaltig inredning som buffrar vattnet något och gör att inte pH riskerar att falla.
Som nämndes inledningsvis vandrar ju många av arterna i denna grupp mellan söt- och bräckvatten och det innebär att det bästa är att hålla dom i bräckvatten eller åtminstone i vatten som har en viss salttillsats. Man bör i så fall ha ca. 2 dl salt (vanligt grovsalt) per 100 liter vatten, men tänk då på att en del fiskar inte trivs i sådant vatten och många växter inte heller då fungerar så bra.
Man byter vatten på ungefär samma sätt som för fiskar dvs beroende på hur mycket växter och hur mycket djur det finns i akvariet byter man regelbundet ca. 25-40%. Med regelbundet menas ungefär en gång i veckan.
Sjukdomar
Alla skaldjur är mer eller mindre känsliga för vissa kemikalier i vattnet. Det kan gälla alltifrån mycket järn eller koppar i vattnet (nya kopparrör i huset) eller mediciner som innehåller olika olämpliga tillsatser (t.ex. järn, koppar eller mediciner som är avsedda att döda kräftdjur (t.ex. ankarmask)). Ett tips kan vara att vara försiktig med att medicinera (kolla upp vad medicinen innehåller).
Krabbor är också relativt känsliga för klor och mycket känsliga för kloramin i vattnet, så om man har kranvatten som innehåller sådant måste det avlägsnas innan det tillsätts akvariet. Klor är relativt lätt att lufta ut (t.ex. genom att placera det nya kranvattnet i en hink och sedan koppla in en kraftig luftpump med en syresten under några timmar) medan kloramin är omöjligt att lufta ut. Här kan man inte göra så stora vattenbyten som normalt och man måste även använda ett effektivt vattenberedningspreparat som neutraliserar kloramin (vilket ganska få gör). Tänk då också på att vissa vattenberedningspreparat i sig kan vara skadliga för krabbor ett preparat som neutraliserar kloramin och är ofarligt för skaldjur och som brukar rekommenderas för dessa är Seachem Prime.
Köpa in
Det är mycket viktigt med packningen av krabbor för transport. De bästa är om de singelpackas. Ibland kan det bli transportskador och det saknas ett ben, en klo eller antenn. Dessa ersätts i och för sig vid nästa skalömsning men fram till dess kommer de att vara extra känsliga.
Transporten bör lämpligen ske i en plastbox där luftfuktigheten hålls extremt hög genom att t.ex. en fuktig svamp placeras i asken.
AMFIBISKA LANDKRABBOR
I denna grupp hittar vi bl.a. släktena Cardisoma, Gercarcinus, Potamon, Demanieta, Geosesarma, Goniopsis, Pseudosesarma, Thaipotamon, Gecarcoidea och Uca. Arterna i denna grupp tillbringar större (eller nästan hela) sitt liv på land.
En del lever långt från vattensamlingar dit de bara beger sig när de skall släppa ut sina larver/yngel (bl.a. Gecarcoidea). Dessa arter som ibland blir väldigt stora (med skaldiameter på uppemot 20 cm) använder ofta naturliga grottor som bon
Andra släkten (t.ex. Uca) lever visserligen på land men precis i strandkanten där tidvattnet ibland sköljer över dom. Dessa arter (som ofta är rätt små) gräver ut små tubliknande hål i sanden. Det är denna andra strandlevande grupp som i huvudsak behandlas i denna avdelning.
Lämpligt sällskap
Arterna i denna grupp är ofta rätt sociala och det är därför en fördel att ha en koloni med krabbor i akvariet. Se dock till att de inte skiljer sig för mycket åt i storlek och temperament eftersom de annars kan bli kannibaler.
I övrigt gäller ungefär samma som för de akvatiska krabborna.
Akvariet
Arterna i denna grupp hålls bäst i en koloni i ett relativt rymligt (gärna med ca. 1 kvm bottenyta) akvaterrarium. Det får inte heller vara för lågt eftersom det behövs ett rejält sandlager i akvaterrariet så att krabborna kan gräva ut sina hålor.
Akvaterrariets vattendel bör täcka ungefär 1/4 av hela ytan och vattenståndet får inte vara för högt eftersom krabborna måste kunna nå upp över vattenytan med sina andningsöppningar (som återfinns på benen). Som inredning i akvariet fungerar såväl stenar som rötter bra och man kan gärna göra så att dessa bildar små grottor som krabborna kan använda som hålor.
Vattnet måste hålla större delen av sandområdet fuktigt och eftersom krabborna dessutom smutsar ner rätt mycket (det är viktigt med rent och syrerikt vatten) så använder man lämpligen ett stort ytterfilter som filter sedan låta man filtret pumpa tillbaka vattnet så att det får rinna genom sanden.
Vill man odla på dom bör man tänka på att ynglen är mycket små och att det därför är nödvändigt att täppa till insuget med ett mycket finporigt filtermaterial eftersom risken annars är stor att ynglen försvinner in i filtret.
Vattentemperaturen bör ligga på 23-25 grader medan lufttemperaturen bör vara något varmare (28-30 grader) annars finns en risk att de blir förkylda. Om lufttemperaturen inte är varm nog brukar de samlas nära belysningen där det är varmare.
Tättslutande täckglas är viktigt eftersom risken annars är stor att de tar sig ut ur akvariet/akvaterrariet.
Föda
Krabbor är i sig omnivora men man kan säga att ju mer landlevande dom är desto mer äter de av växter och frukt än de av animaliska produkter.
I övrigt gäller samma som för de akvatiska krabborna.
Skötsel
Släktet Potamon trivs bäst i sötvatten men för de flesta övriga är det bättre med bräckvatten. Vattnet får inte vara surt men i övrigt är inte pH så viktigt. Om vattnet har en låg buffringsförmåga (KH på 3 eller lägre) bör man använda kalkhaltig inredning som buffrar vattnet något och gör att inte pH riskerar att falla.
Som tidigare nämnts är det viktigt med rent och friskt vatten med bra filtrering och regelbundna rätt stora (30-40%) vattenbyten för att de skall trivas.
Vad gäller odling, sjukdomar och köpa in gäller ungefär samma som för de akvatiska krabborna.
Så som sagt jag är tacksam på synpunkter på vad som är fel och på vad som fattas.
Nästa avdelningen kommer att bli mollusker (snäckor och krabbor) - är det någon som kan tipsa om bra hemsidor om dessa.
KRABBOR
Man kan lite schematiskt dela upp krabborna i två olika grupper
1/ Akvatiska krabbor: Krabbor som tillbringar större delen av (eller hela) sitt liv i vatten.
2/ Amfibiska landkrabbor: Krabbor som lever större delen av sitt liv på land.
Dock skall sägas att gränserna mellan de bägge grupperna för många arter är flytande.
AKVATISKA KRABBOR
Arterna i denna grupp tillbringar större (eller hela) sitt liv i vatten. I sin naturliga miljö förflyttar de sig i regel mellan söt- och bräckvatten. I samband med leken beger de sig i regel till bräckt eller t.o.m. till saltvatten när de skall släppa ut sina yngel (med undantag för t.ex. Potamonautes somhåller sig i sötvatten). I denna grupp återfinns bl.a. bl.a. släktena Sesarma, Potamonautes, Brachyura, Eriocheir och Oziothelphusa.
Lämpligt sällskap
Krabbor krabbor: Varje krabba behöver ett revir som inte får vara för litet (varierar mycket mellan arterna) och det är även svårt att hålla olika krabbarter ihop eftersom den ena arten då ofta kommer att dominera.
Krabbor räkor: Detta är inte en helt lyckad kombination även om det för vissa kombinationer ibland kan funka (speciellt i stora sällskapsakvarier).
Krabbor och kräftor: Inte heller detta är någon lyckad kombination och det är också väldigt ovanligt att de i sin naturliga miljö återfinns på samma ställe.
Krabbor fisk: Visst kan krabbor knipa en och annan fisk, men om det rör sig om friska och sunda fiskar brukar fiskarna faktiskt klara sig förvånansvärt bra. Risken för att fiskarna skall bli fångade är nästintill noll för de minsta krabbarterna, medan chansen är betydligt större för de största krabbarterna. Speciellt utsatta verka de fiskar vara som nattetid vilar på botten.
Ett tips är att om man introducerar nya fiskar i ett krabbakvarium eller nya krabbor i ett fiskakvarium bör introduktionen ske rätt tidigt på dagen så att fiskarna hinner lära sig var faran finns innan ljuset slås av på kvällen.
Akvariet
Ett lämpligt akvarium bör vara ganska stort (se resp. artbeskrivning) och det bör ha en stenig botten som innehåller mycket gott om gömställen. De minsta krabborna (t.ex.de i släktet Sesarma) fungerar även bra i relativt små akvarier. En klar fördel är också om det finns en liten landdel i akvariet eller åtminstone några stenar som når upp till ytan. Man kan också mycket väl ha dom i t.ex. ett paludarium.
Vattentemperaturen bör inte överstiga 27 grader och de trivs oftast bäst vid ett neutralt till alkaliskt vatten som är ganska hårt. För de flesta arter är 21-25 grader en lämplig temperatur.
För en del av arterna kan man ha växter men många arter demolerar fullständigt de växter som planteras.
De smutsar ner en hel del när de äter och därför bör man se till att ha bra filtrering i akvariet. Dessutom giller de syrerikt vatten så bra cirkulation är att föredra. Vill man odla på dom bör man tänka på att ynglen är mycket små och att det därför är nödvändigt att täppa till insuget med ett mycket finporigt filtermaterial eftersom risken annars är stor att ynglen försvinner in i filtret.
Tättslutande täckglas är viktigt eftersom risken annars är stor att de tar sig ut ur akvariet.
Växter
Många av arterna är mycket svåra på växter och demolerar dem totalt. Om man ger dem mycket grönfoder minskar dock intresset för växterna i akvariet. Finbladiga växter är dock aldrig ett bra val i ett krabbakvarium.
Föda
De är inte kinkiga i maten utan brukar äta vad som bjuds. I sin naturliga miljö är de ominvora och äter oftast döda animaliska produkter (t.ex.fiskkadaver) men även växter och frukt.
I akvarium lämpar sig en varierad kost som kan innehålla sådant som fiskbitar, frysfoder (t.ex. mygglarver och mysis), men även torrfoder som pellets och fodertabletter är bra foder. Det animaliska fodret kan gärna kompletteras med en hel del grönfoder som spenat, brysselkål, sallad etc.
Det är också viktigt att tänka på att ge dem foder som innehåller kalk vilket är nödvändigt för deras skalömsning. Man kan då t.ex. ge dom hela räkor eller fiskbitar där även benen ingår. Ett räkmixfoder som innehåller mycket av detta är ett utmärkt foder.
Odling
Fortplantningstekniken för de allra flesta krabbor räknas som primitiv (dvs ynglen är inte färdigutvecklade när de lämnar honan).
Lite schematiskt går leken till enligt följande. Först uppvaktar hanen honan och om hon inte drar sig undan sker parningen oftast buk mot buk. Under själva akten håller de varandras händer i en slags öm omfamning samtidigt som hanen knackar honan på ryggen. Akten är ofta överstökad på några minuter men kan i enstaka fall ta längre tid.
Sedan bär honan runt på äggen under stjärten i ungefär 20 dagar (beroende på vattentemperatur varmare vatten färre dagar). Larverna/ynglen (som uppgår till flera hundra/ibland tusen) släpps sedan ut i salt- eller bräckvatten dit honorna vandrar. Larverna är då väldigt outvecklade och extremt små vilket gör att det är väldigt svårt att dra upp dom. Mikrofoder som infusorier och liknande är nödvändigt.
Så även om krabbor i akvarium är relativt lättlekta så är det mycket svårt att få ynglen att klara sig.
Skötsel
Krabbor kommer från olika miljöer så ett neutralt till lätt alkaliskt är oftast OK. Om vattnet har en låg buffringsförmåga (pH på 3 eller lägre) bör man använda kalkhaltig inredning som buffrar vattnet något och gör att inte pH riskerar att falla.
Som nämndes inledningsvis vandrar ju många av arterna i denna grupp mellan söt- och bräckvatten och det innebär att det bästa är att hålla dom i bräckvatten eller åtminstone i vatten som har en viss salttillsats. Man bör i så fall ha ca. 2 dl salt (vanligt grovsalt) per 100 liter vatten, men tänk då på att en del fiskar inte trivs i sådant vatten och många växter inte heller då fungerar så bra.
Man byter vatten på ungefär samma sätt som för fiskar dvs beroende på hur mycket växter och hur mycket djur det finns i akvariet byter man regelbundet ca. 25-40%. Med regelbundet menas ungefär en gång i veckan.
Sjukdomar
Alla skaldjur är mer eller mindre känsliga för vissa kemikalier i vattnet. Det kan gälla alltifrån mycket järn eller koppar i vattnet (nya kopparrör i huset) eller mediciner som innehåller olika olämpliga tillsatser (t.ex. järn, koppar eller mediciner som är avsedda att döda kräftdjur (t.ex. ankarmask)). Ett tips kan vara att vara försiktig med att medicinera (kolla upp vad medicinen innehåller).
Krabbor är också relativt känsliga för klor och mycket känsliga för kloramin i vattnet, så om man har kranvatten som innehåller sådant måste det avlägsnas innan det tillsätts akvariet. Klor är relativt lätt att lufta ut (t.ex. genom att placera det nya kranvattnet i en hink och sedan koppla in en kraftig luftpump med en syresten under några timmar) medan kloramin är omöjligt att lufta ut. Här kan man inte göra så stora vattenbyten som normalt och man måste även använda ett effektivt vattenberedningspreparat som neutraliserar kloramin (vilket ganska få gör). Tänk då också på att vissa vattenberedningspreparat i sig kan vara skadliga för krabbor ett preparat som neutraliserar kloramin och är ofarligt för skaldjur och som brukar rekommenderas för dessa är Seachem Prime.
Köpa in
Det är mycket viktigt med packningen av krabbor för transport. De bästa är om de singelpackas. Ibland kan det bli transportskador och det saknas ett ben, en klo eller antenn. Dessa ersätts i och för sig vid nästa skalömsning men fram till dess kommer de att vara extra känsliga.
Transporten bör lämpligen ske i en plastbox där luftfuktigheten hålls extremt hög genom att t.ex. en fuktig svamp placeras i asken.
AMFIBISKA LANDKRABBOR
I denna grupp hittar vi bl.a. släktena Cardisoma, Gercarcinus, Potamon, Demanieta, Geosesarma, Goniopsis, Pseudosesarma, Thaipotamon, Gecarcoidea och Uca. Arterna i denna grupp tillbringar större (eller nästan hela) sitt liv på land.
En del lever långt från vattensamlingar dit de bara beger sig när de skall släppa ut sina larver/yngel (bl.a. Gecarcoidea). Dessa arter som ibland blir väldigt stora (med skaldiameter på uppemot 20 cm) använder ofta naturliga grottor som bon
Andra släkten (t.ex. Uca) lever visserligen på land men precis i strandkanten där tidvattnet ibland sköljer över dom. Dessa arter (som ofta är rätt små) gräver ut små tubliknande hål i sanden. Det är denna andra strandlevande grupp som i huvudsak behandlas i denna avdelning.
Lämpligt sällskap
Arterna i denna grupp är ofta rätt sociala och det är därför en fördel att ha en koloni med krabbor i akvariet. Se dock till att de inte skiljer sig för mycket åt i storlek och temperament eftersom de annars kan bli kannibaler.
I övrigt gäller ungefär samma som för de akvatiska krabborna.
Akvariet
Arterna i denna grupp hålls bäst i en koloni i ett relativt rymligt (gärna med ca. 1 kvm bottenyta) akvaterrarium. Det får inte heller vara för lågt eftersom det behövs ett rejält sandlager i akvaterrariet så att krabborna kan gräva ut sina hålor.
Akvaterrariets vattendel bör täcka ungefär 1/4 av hela ytan och vattenståndet får inte vara för högt eftersom krabborna måste kunna nå upp över vattenytan med sina andningsöppningar (som återfinns på benen). Som inredning i akvariet fungerar såväl stenar som rötter bra och man kan gärna göra så att dessa bildar små grottor som krabborna kan använda som hålor.
Vattnet måste hålla större delen av sandområdet fuktigt och eftersom krabborna dessutom smutsar ner rätt mycket (det är viktigt med rent och syrerikt vatten) så använder man lämpligen ett stort ytterfilter som filter sedan låta man filtret pumpa tillbaka vattnet så att det får rinna genom sanden.
Vill man odla på dom bör man tänka på att ynglen är mycket små och att det därför är nödvändigt att täppa till insuget med ett mycket finporigt filtermaterial eftersom risken annars är stor att ynglen försvinner in i filtret.
Vattentemperaturen bör ligga på 23-25 grader medan lufttemperaturen bör vara något varmare (28-30 grader) annars finns en risk att de blir förkylda. Om lufttemperaturen inte är varm nog brukar de samlas nära belysningen där det är varmare.
Tättslutande täckglas är viktigt eftersom risken annars är stor att de tar sig ut ur akvariet/akvaterrariet.
Föda
Krabbor är i sig omnivora men man kan säga att ju mer landlevande dom är desto mer äter de av växter och frukt än de av animaliska produkter.
I övrigt gäller samma som för de akvatiska krabborna.
Skötsel
Släktet Potamon trivs bäst i sötvatten men för de flesta övriga är det bättre med bräckvatten. Vattnet får inte vara surt men i övrigt är inte pH så viktigt. Om vattnet har en låg buffringsförmåga (KH på 3 eller lägre) bör man använda kalkhaltig inredning som buffrar vattnet något och gör att inte pH riskerar att falla.
Som tidigare nämnts är det viktigt med rent och friskt vatten med bra filtrering och regelbundna rätt stora (30-40%) vattenbyten för att de skall trivas.
Vad gäller odling, sjukdomar och köpa in gäller ungefär samma som för de akvatiska krabborna.