Jag har researchat fisk-tuberkulos, och det är deprimerande grejor:
25-30% av alla fiskar som säljs i zooaffärer i USA uppskattas vara smittade. Det finns ingen anledning att tro att svenska procentsatserna är lägre.
Sannolikt är framför allt sydostasiatisk fisk smittbärare - där får fisken kontinuerligt antibiotika för att trycka ner bakteriesjukdomar, medan fisk som odlas utan antibiotika i högre grad kommer att utbilda sjukdomen och dö redan innan de når zooaffären.
Tyvärr innebär kontinuerlig antibiotikadosering att fiskens immunförsvar aldrig utbildas, så när väl antibiotikan gått ur fiskens kropp är den nästan försvarslös mot infektioner som legat latent eller finns i akvariet dit den kommit - det är sannolikt den verkliga anledningen till att sydostasiatisk fisk överlag är av så dålig kvalitet.
Fisk kan vara smittbärare utan att få symptom; sjukdomen bryter då ut när fisken utsätts för stress. Ett sätt att testa om fisk har fisk-tuberkulos är att imitera effekten av svår stress genom att ge dem en injektion kortison - är de smittbärare bryter sjukdomen oftast ut. Annars är det svårt att konfirmera fisktuberkulos - enda sättet jag känner till är att dissekera fisken och under mikroskop leta efter syrafasta gramnegativa bakterier i t.ex. levervävnad.
Att sjukdomen är svår att påvisa är antagligen anledningen till att man hör så lite om den, trots att den är bland de vanligaste fisksjukdomarna.
Fisktuberkulos smittar horizontellt, dvs direkt från fisk till fisk, via kontakt eller via vattnet. Smittan kan överföras mellan akvarier med t.ex. håvar. Den kan drabba både söt- och saltvattenfisk. Den anses inte vara mycket smittsam. Smittan kan finnas kvar i ett fisktomt akvarium i ett antal veckor.
Fisk-tuberkulos har två olika förlopp, beroende på fiskens motståndskraft:
1) Fisken verkar må bra, tills den plötsligt slutar äta, förlorar styrsel, och sen dör, allt inom 1-2 dagar. Detta händer främst små fiskar eller fiskar med nedsatt motståndskraft.
2) Fisken verkar må bra, slutar äta, magrar, får sår på huden, tappar fjäll, får fenskador, kan få bukvattensot eller utstående ögon, kan drabbas av skelettskador, innan den slutligen tappar styrseln och dör. Detta förlopp tar en eller ett par veckor, och drabbar främst större fiskar och/eller fiskar med god motståndskraft.
De bakterier som ligger bakom fisktuberkulos är gramnegativa mycobakterier - de lever INUTI fiskens egna celler. Dessutom muterar de mycket snabbt. Kombinerat innebär det att de är mycket svåra att bekämpa. Mycobakterier hos människa (t.ex. tuberkulos och spetälska, eller om man smittas av fisktuberkulos) bekämpas med mixer av minst två olika bredspektrumantibiotika, och kurens längd är cirka sex veckor.
Fisk-tuberkulos hos fisk får betraktas som i praktiken obehandlingsbar. Hos människor som smittas så läker fisktuberkulos vanligen spontant inom sex månader.
Bästa sättet att hantera utbrott av fisk-tuberkulos i ett akvarium är antagligen att avliva samtliga fiskar i akvariet, och sterilisera all utrustning och akvarium med klorin.
Näst bästa sättet är antagligen att omedelbart avliva alla fiskar som utvecklar symptom, och att aldrig odla eller sälja överlevande fiskar i akvariet, eftersom även fiskar som mår bra i åratal efter utbrottet kan vara smittbärare.
Traditionella behandlingsmetoder som höjd temperatur eller salt kommer inte att ha någon som helst effekt, utom möjligen att få bakterierna att växa snabbare.
Jag känner inte till nån lätt-tillgänglig fiskmedicin som kan förväntas bota fisktuberkulos.
Eftersom en stor andel fiskar i handeln kan antas vara smittade, ligger sannolikt fisktuberkulos efter ökad stress bakom en mycket stor andel av de "mystiska dödsfallen" i akvarier; förutom plötsliga oförklarliga dödsfall bland stressad (t.ex. nyinköpt) fisk, även när fiskar slutar äta, får hud- och rygg-skador och dör (jag kan inte låta bli att tänka på 'vinkelhaks-honor' som var ett sånt oförklarligt problem inom Malawi akvaristiken!)
25-30% av alla fiskar som säljs i zooaffärer i USA uppskattas vara smittade. Det finns ingen anledning att tro att svenska procentsatserna är lägre.
Sannolikt är framför allt sydostasiatisk fisk smittbärare - där får fisken kontinuerligt antibiotika för att trycka ner bakteriesjukdomar, medan fisk som odlas utan antibiotika i högre grad kommer att utbilda sjukdomen och dö redan innan de når zooaffären.
Tyvärr innebär kontinuerlig antibiotikadosering att fiskens immunförsvar aldrig utbildas, så när väl antibiotikan gått ur fiskens kropp är den nästan försvarslös mot infektioner som legat latent eller finns i akvariet dit den kommit - det är sannolikt den verkliga anledningen till att sydostasiatisk fisk överlag är av så dålig kvalitet.
Fisk kan vara smittbärare utan att få symptom; sjukdomen bryter då ut när fisken utsätts för stress. Ett sätt att testa om fisk har fisk-tuberkulos är att imitera effekten av svår stress genom att ge dem en injektion kortison - är de smittbärare bryter sjukdomen oftast ut. Annars är det svårt att konfirmera fisktuberkulos - enda sättet jag känner till är att dissekera fisken och under mikroskop leta efter syrafasta gramnegativa bakterier i t.ex. levervävnad.
Att sjukdomen är svår att påvisa är antagligen anledningen till att man hör så lite om den, trots att den är bland de vanligaste fisksjukdomarna.
Fisktuberkulos smittar horizontellt, dvs direkt från fisk till fisk, via kontakt eller via vattnet. Smittan kan överföras mellan akvarier med t.ex. håvar. Den kan drabba både söt- och saltvattenfisk. Den anses inte vara mycket smittsam. Smittan kan finnas kvar i ett fisktomt akvarium i ett antal veckor.
Fisk-tuberkulos har två olika förlopp, beroende på fiskens motståndskraft:
1) Fisken verkar må bra, tills den plötsligt slutar äta, förlorar styrsel, och sen dör, allt inom 1-2 dagar. Detta händer främst små fiskar eller fiskar med nedsatt motståndskraft.
2) Fisken verkar må bra, slutar äta, magrar, får sår på huden, tappar fjäll, får fenskador, kan få bukvattensot eller utstående ögon, kan drabbas av skelettskador, innan den slutligen tappar styrseln och dör. Detta förlopp tar en eller ett par veckor, och drabbar främst större fiskar och/eller fiskar med god motståndskraft.
De bakterier som ligger bakom fisktuberkulos är gramnegativa mycobakterier - de lever INUTI fiskens egna celler. Dessutom muterar de mycket snabbt. Kombinerat innebär det att de är mycket svåra att bekämpa. Mycobakterier hos människa (t.ex. tuberkulos och spetälska, eller om man smittas av fisktuberkulos) bekämpas med mixer av minst två olika bredspektrumantibiotika, och kurens längd är cirka sex veckor.
Fisk-tuberkulos hos fisk får betraktas som i praktiken obehandlingsbar. Hos människor som smittas så läker fisktuberkulos vanligen spontant inom sex månader.
Bästa sättet att hantera utbrott av fisk-tuberkulos i ett akvarium är antagligen att avliva samtliga fiskar i akvariet, och sterilisera all utrustning och akvarium med klorin.
Näst bästa sättet är antagligen att omedelbart avliva alla fiskar som utvecklar symptom, och att aldrig odla eller sälja överlevande fiskar i akvariet, eftersom även fiskar som mår bra i åratal efter utbrottet kan vara smittbärare.
Traditionella behandlingsmetoder som höjd temperatur eller salt kommer inte att ha någon som helst effekt, utom möjligen att få bakterierna att växa snabbare.
Jag känner inte till nån lätt-tillgänglig fiskmedicin som kan förväntas bota fisktuberkulos.
Eftersom en stor andel fiskar i handeln kan antas vara smittade, ligger sannolikt fisktuberkulos efter ökad stress bakom en mycket stor andel av de "mystiska dödsfallen" i akvarier; förutom plötsliga oförklarliga dödsfall bland stressad (t.ex. nyinköpt) fisk, även när fiskar slutar äta, får hud- och rygg-skador och dör (jag kan inte låta bli att tänka på 'vinkelhaks-honor' som var ett sånt oförklarligt problem inom Malawi akvaristiken!)
Kommentar