Behöver inte alls vara skumt, det där kan ha sin helt naturliga förklaring.
I akvarier finns det ammonium, mer eller mindre. Ammonium kan omvandlas till ammoniak och hur mycket det finns av var styrs av pH-värdet, högt pH > övervägande ammoniak, lågt pH > övervägande ammonium. I ett inkört akvarium, i all synnerhet om det är lite eftersatt, är ofta pH måttligt högt och det kan finnas lite ammonium, det är inte direkt nyttigt med ammonium men det är inte allt för skadligt. Kranvatten håller ofta högt pH, det är inte ovanligt med både 8 och 9. Med ett hyggligt vattenbyte så drivs därför pH uppåt och det innebär samtidigt att måttligt skadligt ammonium omvandlas till giftigt ammoniak och man har en väldigt tråkig situation som kan förväxlas med syrebrist eftersom fiskarna kan bete sig på liknande sätt.
Ammoniak kan man få bort med vattenbyte. Ammoniak kan också (i motsats till ammonium) drivas ut med genomluftning eller kraftig cirkulation som rör om i ytan. Ungefär samma åtgärder som vid syrebrist alltså.
Det här fenomenet kommer vid måttliga vattenbyten, säg typ 40 %. Små vattenbyten (typ 10 %) innebär knappast nån risk eftersom det är för lite vatten som tillförs för att knuffa upp pH radikalt. Stora vattenbyten (typ 90 %) är också ofarliga när det gäller det här fenomenet (även om det kan ge andra problem) eftersom det lämnas för lite ammonium kvar för att ställa till det.
Riskfaktorerna är alltså måttligt stort vattenbyte, måttligt pH i karet, relativt högt pH i bytesvattnet och särskilt i eftersatta akvarier som det inte varit nåt gjort åt på ett tag. I det läget bör man antingen göra många små byten eller ett riktigt stort.
