Flytta yngel eller föräldrar först?

Om man nödgas flytta på blåciklider och dess yngel (2 veckor sedan frisimmande) vilka ska man flytta på först och hur reagerar föräldrarna på flytten i regel?

Det beror väl på, lekte de i yngelakvariet och har varit ensamma där, så kan du ju flytta tillbaka föräldrarna till det större, eller om de lekte i sällskapsakvariet, så kan du flytta ynglen till ett yngelakvarium. Men om de inte är i omedelbar fara för att bli uppätna av andra fiskar, så kan du låta dem gå tillsammans tills paret är i lektagen igen.

De bor med sina föräldrar i sällskapsakvariet och visst har det droppat av en hel del (speciellt vid matning då föräldrarna blivit distraherade), men överlag sköter de dem fint trots de andra fiskarna.

Kruxet är att vi ska flytta akvariet i helgen (jag vet det är inte optimalt nu när jag har yngel, men de verkar leka mer eller mindre oavbrutet (hade en lek när ynglena var 1 vecka gamla, men den avbröt de själva eller rättare sagt så tror jag inte att äggen blev befruktade överhuvudtaget) så chans verkar inte finnas om jag ska vänta tills de lekt klart.

Det jag tänkte nu är att jag över dagen i morgon ska flytta över alla fiskarna till två andra tankar (på vardera 60 liter, vill ändå spara så mycket av originalvattnet som möjligt) medan jag tvättar gruset och flyttar karet och då tänkte jag att cikliderna ska få vara ensamma med sina yngel så att de inte blir mer stressade än nödvändigt.

Frågan är alltså helt praktisk, ska jag flytta föräldrarna till karet först eller ynglena (tänkte ta hävert på ynglena helt enkelt)? Påverkar ordningen överhuvudtaget, båda kommer ju flyttas omgående efter varann? Känns som att jag helst tar ynglena först eftersom deras försvar mot de andra fiskarna försvinner om jag håvar upp föräldrarna före. Samtidigt är jag rädd att föräldrarna ska stressas av detta så till den milda grad att de attackerar sina egna yngel när de återförenas, fast det kanske inte finns en så stor risk för det.

Sorry för dumma frågor, jag är lite ny på ciklidyngel då dessa är resultatet av föräldrarnas första lek (honan lade ägg en dag efter att jag köpte henne och hon verkar ha varit ganska rommstinn eftersom hon la ägg igen efter två veckor - den lek som avbröts).

Kul att se dina bilder på blåcikliderna i albumet! Bilden med kärleksparet som smågnabbas ser precis ut som mina, fast tvärt om - honan är lite blekare, mer gulgönrandig på längden, större och har orange fenkant medan hanen är mörkare, nästan svart, en aning mindre och har vit fenkant.

Jag var först osäker på att min hane var en blåciklid då han var så mörk och att jag fått honom som ett yngel av en kompis vars lekpar höll på att leka ihjäl sig och huruvida han var en hona eller hane ska vi inte tala om - skitsvårt att se ju! Det var faktiskt lite av en chansning när jag köpte den ensamma blåcikliden i lokala zoobutiken, men resultatet kom ju bara några dagar senare så jag hade väl tur helt enkelt!

Jag skulle nog, som du säger, ta ut ynglen först, eftersom deras försvar försvinner om du tar bort paret först. Jag tror inte det ska vara nå´n fara med att föra ihop dem i det andra akvariet, de brukar nog fortsätta vakta ynglen.

Ja, det paret var ett tag se´n jag hade. Hade ett litet par nyligen, men honan dog, tror det var bukvattensot.

Trist när de går åt! Min hane bodde först med en annan blåciklid (jag fick två från början), men antagligen var det två hannar och det var en alldeles för liten tank så den ens tvinade bort. Det gick visserligen rätt fort så jag hade väl inte hunnit fästa mig ännu, men det var när jag fick dem som jag fick upp ögonen för hur balla ciklider är! Inget kan skrämma dem när de väl acklimatiserat sig och de har ju en helt annan intelligens än de flesta andra fiskar.

Jag hade mycket mollys i olika färger i början och guramis (fick en massa blandad fick när jag köpte tanken begagnat), men nu känner jag verkligen att jag har tröttnat på dessa sorters fiskar. De känns nästan lite menlösa i jämförelse med ciklider, även om de också har sin charm.

Nåja, tack för dina råd i alla fall, det ska nog gå bra med andra ord. Jag kan uppdatera när flytten är över så får vi se hur det gick.

Ja, de är vackra fiskar, och kan funka i både lite tuffare sällskap, och lite lugnare sällskapsakvarier, så länge de inte går med småfisk som de kan äta upp. Tyvärr är de ju väldigt lättlekta, och därmed inte så kan det vara lite svårt att sälja ynglen till affärerna, eftersom väl lite mer erfarna akvarister nog ofta vill ha arter som är lite större utmaning att odla. Lite tråkigt, det är som sagt fina fiskar. Fiskar i allmänhet, och ciklider i synnerhet, är nog intelligentare än folk tror. De gjorde ett experiment med zebraciklider, där de skulle lösa hur de skulle få tag i mat, och den dominanta löste det ganska fort, och de andra följde efter. De gjorde om experimentet flera veckor senare, och då kom de fortfarande ihåg hur de skulle göra.

Var själv och bytte in ett gäng bågfensciklidyngel igår.

Nu är flytten klar och det gick väl inte sådär jättebra för blåcikliderna.

Alla andra fiskar verkar ha klarat sig trots ålder som milda hälsoproblem, men blåcikliderna tappade kontrollen när de flyttades trots att jag försökte tänka på att flytta dem först hela tiden så att de skulle ha lite tid på sig att acklimatisera sig.

Hanen gjorde ett jättebra jobb, han har ju blivit trackad av mina elaka katter under hela sin uppväxt så han verkar ha nerver av stål. Honan, som fortfarande är relativt ny ännu, verkade tyvärr bli chockad när väl de andra fiskarna släpptes i (trots att ingen av dem var ny för henne) och hanen blev själv med ynglena i ett dygn - en uppgift tillsynes övermäktig även för honom. I morse var båda föräldrarna vaktiga, men simmade omkring i hela karet och jagade fisk utan att verka ha någon koll på var ynglena befann sig (som i sig var gömda på olika ställen i hela tanken).

Ynglena verkar visserligen ha utvecklat hyfsade överlevnadsinstinkter så de som är kvar än då länge (4-6st) gömmer sig under växterna och flyr undan de andra fiskarna (även föräldrarna) om de kommer för nära, alternativt ligger på botten och håller sig stilla.

Det är väl inte direkt troligt att något av ynglena kommer klara sig, men när föräldrarna vant sig vid sin nya omgivning så lär de väl leka igen, de verkar ju vara gjorda för att föröka sig.

Lite tråkigt, men det var väl mest mitt eget fel att det sket sig den här gången.