CARES

Text och foto: Lasse Forsberg
Alla foton i artiklen är klickbara till större storlek (gäller enbart Goldmedlemmar) 

Första gången jag såg ett så kallat Molly-hotell var sommaren 2004 hos en handlare i Strömstad. Detta ”hotell” var en komplett lösning med filterkammare, cirkulationspump och belysning. I original fanns ett 24 watts kompaktlysrör av typ PL-S, samt en cirkulationspump på ca 6-700 liter i timmen. Jag hade sedan en lång tid funderat på att starta ett saltvattenskar på den storleken – ca 80 liter. Senare den sommaren startade jag ett litet 27 liters saltvattensakvarium som var uppbyggt på samma sätt. Det var ett Aquatic Nature Paradise på 27 liter och en sump på ca 8 liter. Detta fungerade bra och i slutet av april startade jag upp mitt 80 liters Molly-hotell.

Följande rader och bilder är avsedda för att inspirera andra att det här med saltvatten inte är så svårt om man har lite disciplin, tålamod och en del pengar. Jag bör också påpeka att det sätt som jag valt att köra mitt kar på inte på något sätt är konventionellt – jag har bland annat skippat det som av många anses vara det viktigaste hjälpmedlet för saltvattensakvaristen – skummaren. När jag har gjort det så måste jag optimera nitrifikationen och se till att de tekniska förutsättningarna för en bra nitrifikation finns. Jag har också startat mitt akvarium lite brutalare än vad som normalt brukar rekommenderas – i alla fall de första veckorna.

Ombyggnader

Ett Mollyhotell är en integrerad lösning med 3 filterfack samt belysning. Facken fyller samma funktion som en sump. Vattnet kommer från ytan av akvariet till första facket och rinner till andra facket via en spalt i botten. Överrinningen mellan andra och tredje facket sker i ytan. Returpumpen till akvariet sitter i botten på tredje facket.


Jag beslöt att bygga om sumpen lite. Först tog jag upp några mindre insug i botten på första facket samt gjorde en liten dålig överrinningskam överst.
 

 

I första facket placerade jag också originalpumpen försedd med ett stigarrör och utlopp i övre delen av detta fack.

 

 

Orsaken till detta var att jag ville fylla detta fack med s.k. biobollar och där ha en kraftig recirkulation och ytvattensrörelse.

 

Filterfack 2 byggde jag om så att flödet genom skumpatronen kom att gå vågrätt med hjälp av två gamla bottenfilterplattor.

 

Detta utrymme fylldes sedan med den medföljande skumgummipatronen.

 

I tredje facket placerades en Eheim Power Compact 1000 liters pump.

 

Belysningen var från början ett 24 watts 6500 K kompaktrör vilket jag bytte mot ett 36 watts 1400 K kompaktrör. Jag passade på att samtidigt dra ut barlasten (drosseln) från rampen och placera den på ställningen för att minska värmen. När jag gjorde det så passade jag på att vända på de två fläktarna så att de blåser in istället för ut. Detta för att slippa saltavlagringar och dylikt på dem.

 
Denna belysning hade jag sedan fram till slutet på september när jag utökade belysningen med ytterligare ett 36 wattare genom att installera en Interpet Power Compact 2x36 Watt.

 


Med denna belysning kunde jag också variera färgtemperaturen på rören. Den bestyckning jag valde var ett Triplus 36 Watt T5 Power Compact (14000 K), samt ett Daylight Blue 24 Watt T5 Power Compact (detta rör innehåller en del med 7000 K och en del blått) Detta är mitt personliga val och det är upp till var och en hur man väljer sin kombination.

När det tekniska var klart övergick jag till att börja konstruera min botten. Jag hade beslutat mig för att ha ett Jaubert- eller plenumsystem, men inte med så djup sand som normalt eftersom karet inte är speciellt stort. För att skapa vattenspalten underst la jag dit en platta bestående av gamla bottenfilter (typ Åled) och över detta la jag ett lager korallgrus på ca 2 cm. Sen tryckte jag dit en identisk platta som ”grävstopp” och bas för min LS. Över detta har jag sedan ca 2 – 3 cm grus. För att ha möjligheter att ta ut prov i en framtid har jag placerat ett grönt luftrör genom sanden och ner i vattenspalten. Det slutar över vattenytan. Röret är också till för att jag i en framtid skall ha möjlighet att experimentera med vodka- eller sockermetoden. Jag sprutar helt enkelt in det organiska kolet där det skall göra nytta – i den syrefria spalten. Eftersom jag har så lite grus så kanske jag får ”hjälpa” till att göra vattenspalten syrefri genom att ge bakterierna organiskt kol. Teorin med dessa system är att med tiden så bildas ett syrefritt område i bottenspalten och där kommer en nitratreduktion att ske via denitrifikation. Skillnaderna mellan nitratnivåerna i övre delen av bädden och den syrefria spalten gör att nitratet sakta vandrar neråt för att bli reducerat. Detta är en långsam process och tar en tid att etablera. Metoden bygger också på att man har lite grävande djur i översta sandlagret för att syresätta den delen och optimera nedbrytningen där. Djur att föredra är grävande snäckor, bortsmaskar och dylikt. Sandvändande sjöstjärnor brukar däremot inte rekommenderas.

Vad jag kan se (efter ca. 6 månader) har detta system fungerrat ganska bra, men inga provtagningar har gjorts.  

 B-lasse_plenum1.jpg B-_lasse_plenum2.jpg B-lasse-plenum-3.jpg
    Nedersta bottenplattan       Påfyllning av grus             Översta bottenplattan   

  
                              Övre gruset

Nu var det dags att fylla på med vatten. Jag valde att ha en salthalt på ca 32 promille vid starten. Med de flesta kommersiella salt innebär det ca 34 gram salt per liter. 

 

Dag 1 började jag blanda salt och vatten och dag 2 la jag in levande sten. Den levande stenen (LS) var dels gammal inkörd sten och några nya stenar. LS är viktiga beroende på alla smådjur och organismer som kommer med. Dessas roll att stabilisera ekosystemet kan aldrig överskattas. Många har förfärats över hur snabbt jag startat detta akvarium. Den allmänna synen är ju att vattnet skall ”mogna”. Det brukar sägas att nyblandat saltvatten är ”aggressivt” och inte innehåller kolloider och andra ”mjukare” ämnen. Det är rätt att nyblandat vatten inte är samma som vatten från ett äldre akvarium. Hade jag haft möjlighet att välja hade jag föredragit att ta 50 liter från ett ingånget akvarium.

 

Vad är det som skiljer. Mognar kemikalierna i saltet, blir de automatiskt inte så aggressiva och så vidare? Jag tror att det som skiljer är innehållet av biologiskt liv samt kanske det viktigaste – resterna från biologiskt liv. I ett ingånget akvarium så vimlar det av bakterier, organiska partiklar, halvnedbrutna molekyler och så vidare. Detta är vad som fattas i det ”råa” saltvattnet. Min filosofi är då att försöka påskynda mognaden så mycket som möjligt. Oavsett om man väntar en dag eller tre veckor innan man börjar med liv så står man inför samma problem och ett saltvatten som står kliniskt rent i en dag eller i tre veckor är i allt väsentligt detsamma. I min filosofi ingår också att så snabbt som möjligt tillsätta bakteriekulturer och om möjligt lite skitigt grus från ett ingånget akvarium. Bakteriekulturen tillsätter jag dagligen under uppstarten, vilken jag brukar beräkna till 3 veckor. Det är främst nitrifieringskulturer jag använder. Vid denna start har jag använt ett preparat från Aquarium Münster som heter Aquavital nitrigon 1. Har ej använt detta preparat förut men Aquarium Münster:s preparat har alltid förr hållit vad de lovat. Detta preparat gav en gång i början och tillförde det igen efter 4-5 dygn. Under tiden lade jag i 20 ml Sera Nitrivec. Hade hellre använt Duplabacter, men det är svårt att få tag i numera.

 

Bild från den 25/4 2006

 

Man kan summera med att jag vill få igång den biologiska aktiviteten så fort som möjligt vilket också innebär att jag välkomnar algtillväxt. Även den inledande brunalgsblomningen (brunalger = kiselager). För att utnyttja algtillväxten (som för mig inte är något problem utan istället en resurs för att få systemet i balans) introducerar jag algätande organismer såsom turbosnäckor så fort som möjligt. Hela systemet inklusive organismerna i LS behöver näring i inkörningsfasen och det behövs en liten ammoniumalstrare för att få igång nitrifikationscykeln. I och för sig kan man pinka några ml i karet varje dag men det är trevligare med en tålig fisk. Clowner har jag funnit vara ganska bra, tåliga och de äter i stort sett så mycket man ger dem vilket gör att det är lätt att styra ”inputen”. Grön Chromis är också en bra uppstartsfisk.

 

Bild från den 27/4 2006. Jämför gärna detta foto med ovanstående för att se hur fort brunlagerna kommer.
 

Min åsikt är att med de moderna bakteriekulturerna som idag finns tillgängliga kan man starta ett akvarium utan att få en märkbar nitrittopp, men det förutsätter att man tillsätter bakteriekultur varje dag och att man ”matar” kulturen, samt att man har en eller flera startpiloter i form av fisk. Givetvis måste man mata väldigt lite i början. Under denna uppstart gav jag mat varannan dag och det var inte mer än ett 20-tal djupfrysta vuxna artemia. Matningen ökades, inte i mängd utan i frekvens allteftersom. Ur belastningssynpunkt är det bättre att mata oftare och mindre.

 

Man måste också ha i minnet att jag bygger upp mina system efter dessa grundtankar. Jag använder biofilter, cirkulation och teknik som inte är så vanlig numera inom saltvattenshobbyn. Men hur otroligt det än låter så fanns det saltvattensakvarium innan skummare, nitratfilter, fosfatfilter, UVC och annat. De var bara uppbyggda lite annorlunda. I själva ideén ligger också att man använder tåliga organismer i början och introducerar de mer känsliga ganska sent. Det är här tålamodet kommer in.

Jag har också använt kranvatten och framförallt kallt vatten. Jag använder alltid kallt vatten när jag blandar ihop saltet för delvattenbyten och låter saltet lösa sig totalt med hjälp av en cirkulationspump i hinken jag använder. Det tar någon timme så vattnet hinner få lämplig temperatur.

 

Att använda kranvatten eller reverse osmos (RO) måste man avgöra från fall till fall. En RO anläggning kan vara en bra investering och för säkerhets skull, skulle jag rekommendera den i de allra flesta fall. På många håll i Sverige finns utmärkt kommunalt vatten att tillgå, se bara upp för nitratnivåer (som kan vara höga), klorering och koppar i vattnet. Klorering och koppar förekommer i många fall. Någon undrar kanske varför jag inte nämner silikat, men den enda orsaken jag läst om varför man skall ha låga silikatnivåer är för att hämma kiselalgerna. Men varför begränsa när man istället kan konkurrera ut dem. Det är en säkerhetsfråga att använda RO, då vet man alltid vad man har för vatten.

 

Utgångsläge

 

Efter 2 timmar

 

Efter 3 timmar

 

Efter 4 timmar

 

Clownen sattes in efter 2 dygn tillsammans med några turbosnäckor. Den 29/4 satte jag in ytterligare 4 turbosnäckor och bildserien ovan är tagna samma dag, med 4 timmars skillnad mellan första och sista bilden. Snacka om Turbo.

De sammanlagt ca 8 snäckorna klarar dock inte algtillväxten vilket man kan se på bilden nedan som är tagen efter 3 dygn.

Min indikatorsten" efter 3 dygn med ca. 8 turbosnäckor

 

Nu i början har jag matat den ensamma clownen med ytterst lite artemia var annan dag och den har snabbt lärt sig när det är dags för mat. Varför jag just valt en clown är att det är en fisk som är tålig och inte så hemskt skygg. Efter 1,5 vecka såg min matningsprocedur ut som nedan.

 

Under den första tiden så fotade jag en speciell sten för att se hur algerna utvecklade sig – under här kan ni se denna sten nästan dag för dag.
060503-indsten.jpg 060504-indsten.jpg 060505-indsten.jpg

            3/5 2006                          4/5                                 5/5


060507-indsten.jpg 060508-indsten.jpg 060510-indsten.jpg
            7/5                                  8/5                                   10/5        

060511-indsten.jpg 060513-indsten.jpg 060514-indsten.jpg
             11/5                                13/5                                14/5

060516-indsten.jpg 060527-indsten.jpg 060603-indsten.jpg
            16/5                                  27/5                                3/6
Man kan på bilderna ovan se den normala utvecklingen av alger som man får i ett nystartat kar – först bruna kiselalger och ibland ett inslag av röda cyanobakterier (5/5 2006). Jag hade ett utbrott på en annan sten av röda cyanobakterier, men med hjälp av en tillfällig höjning av kalciumnivån (upp 100 ppm) för att fälla fosfor och ett ökat antal betare (snäckor) så fick jag bort denna besvärliga alg/bakterie. Cyanobakterier är välkända för att en del kan fixera sitt kväve själva och flera rapporter tyder på att de ”slemtäckebildande” arterna kan bygga sådana miljöer, att de tillsammans med andra bakterier kan konkurrera om tillgängligt fosfor i en kvävefattig miljö. I ett nystartat akvarium finns det ofta för mycket fosfor jämfört med tillgången av ammonium/nitrat. Under hela uppstarten matade jag väldigt lite och introducerade mina snäckor ganska snabbt. Till slut hade jag ett 25 tal snäckor av olika arter.

Nedan är mitt kar den 16/5        
Jag har här introducerat Xenia, sarcophyton och några skivanemoner. Lite olika macroalger har också kommit in via en levande sten. Dessa ”koraller” är ganska lätta även om mina 36 watt var i minsta laget. Efter det att jag uppgraderat till 2x36 watt växte dessa och andra koraller betydligt snabbare.

Se nedanstående exempel där första bilden är tagen den 3/6 2006 och den högra är tagen den 7/11. Den gröna ricordean är samma på bägge bilderna.


Fotat den 3/6 2006

 

Fotat den 7/11

 

Nedanstående foton är ytterligare ett exempel på tillväxt av en Ricordea sp.

 

Under sommaren, som var en av de varmaste i mannaminne, hände en liten olycka när jag glömde ljuset på under 3 dygn. En mycket vacker Ricordea yuma som jag hade dog, samt de två fiskar jag då hade (en pipefish och en scooter blenny). I övrigt fungerade karet utmärkt. Den 21/8 gjorde jag en nystart vad gäller fisk. Först släpptes 3 stycken "eldgoby" (Nemateleotris magnifica) ner i karet. I försäljningskaret hade de ofta varit framme och de bråkade inte där. Hos mig var de blyga och bråkade. Tre stycken grön chromis (Chromis viridis) fick därför gör dem sällskap. NU anser ju många att ett saltvattenskar inte är något utan en kejsare så det fick bli en sådan också. Men lugn den som går hos mig heter Damsel eller vitstjärtad pygmékejsare (Centropyge flavicauda) Blir enligt Fish Base max 8 cm, min är ca 4-6 cm och verkar ha vuxenfärgerna.

 

9/9 monterade jag som jag sagt tidigare in 2x36 watt som belysning och sedan dess har det marscherat på bra.

Nedan visas en blixbild tagen den 23/9 och därfter en bild tagen den 7/11 på hela karet. De tre efterföljande bilderna visar olika delar av karet den 7/11  

     


Resultatet har blivit ganska så bra tycker jag – jag är i alla fall ganska nöjd.

 

Sammanfattning av projektet:

Ljuset - Nästa projekt (om det blir ett Molly eller inte vet jag inte nu, men det kommer vara en kub och i den storleksklassen) kommer att ha mer ljus, åtminstone 2x36 watt kompaktrör, helst mer. Leker med tanken att ha belysning över sumpen för att utöka med en algskrubber (Caulerpa).

Cirkulation - Fungerat bra - har lite mindre cirkulation än normalt. Förutsätter gott om organismer som rör sig på sanden och bland stenen. Mycket snäckor i mitt fall, men krabbor, räkor och annat kan vara alternativ.

Botten - Inga synliga nackdelar

Uppstarten - Okonventionell men har fungerat klockrent. Hela mitt resonemang bygger på att ha en kontrollerad belastning redan från början - då slipper man alla dessa begränsningar på ljustider, silikatbegränsare (förutsatt att du har bra vatten in), fosfatbegränsare och dylikt. Det förutsätter också en daglig tillsättning av någon bakteriestarter och ett biologiskt filter. Viktigt i uppstarten är också att satsa på rengörare typ snäckor, sniglar och liknande - helst så många arter som möjligt. Eremitkräftor av de små typerna, som blåbenad eremit (electric blue eremit), fungerar bra medan de större typerna skall undvikas.

Filtrering - Har fungerat bra. Kör utan skummare och då anser jag att filtrering modell sötvattensteknik är ett måste. LS räcker inte till för alla de sidor en bra biologisk filtrering kräver.

Kylning - Fläktar har fungerat bra men saknade i början en temperaturstyrning på dem. Har hittat en nu från Conrads Elektroniks som fungerat klockrent (UNIVERSALTERMOSTAT UT 100, artikelnummer: 615910)

Introduktion av koraller - Även om jag sysslar med "lätta" koraller upplever jag ett visst problem med anpassningen i början. Lutar åt att det har med den organiska belastningen i vattnet att göra. Det behövs lite sådant verkar det som. I nästa projekt skall jag försöka använda Bactozym från Tetra som är utvecklat för att förstärka den biologiska nedbrytningen av organiska ämnen i uppstarten av akvariet.

Vattenbyten - Jag har bytt 20 liter vatten i veckan (25 %) för att slippa allt krångel med tillsatser och dylikt. Det har fungerat bra och stundtals har det gått två veckor mellan bytena. Skall man vara på den säkra sidan bör man byta varje vecka.

 

 

Nedanstående foton är tagna av Kjell Fohrman hemma hos Lasse Forsberg.

 








Om oss Kontakta oss Facebook

Allt innehåll är copyright Fohrman Aquaristik